- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
216

(1870) [MARC] Author: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

216
termål med en katolsk prins), och att fadern icke hindrade
detta affall, liksom han vägrade hennes hand åt Napoleon
III , emedan han ansåg att mellan ätterna Vasa och Na
poleon intet blodsband kunde knytas.
Men vi återvända till denna konunga -ätts sista öden i
Sverige. Farhågan, att Carl XIII:s tynande lif skulle slockna
i november 1809, och att någon rörelse kunde ske till för
mån för kronprinsen Gustaf innan Carl August, som ansåg
sig före fredens afslutande med Danmark ej kunna under
teckna sin försäkran soin Svensk tronföljare, hunne hit
komma, föranledde den förra kungliga familjens skyndsamma
förflyttning utom riket. Detta skedde drottning Hedvig
fullkomligt ovetande. När Skjöldebrand, som skulle föra
tåget, infann sig hos Carl XIII för att inhemta nödiga före
skrifter, hviskade kungen, som då befann sig hos drottningen,
till Skjöldebrand: ” Tala sakta ! Man lyss på oss. ” Det var
först beslutadt, att de höga fångarne skulle föras till Carls
krona på tre olika vägar och på olika dagar. General Posse
skulle resa först med prins Gustaf, som under resan utgafs
för att vara hans brorson ; ett par dagar derefter skulle
Skjöldebrand komma med Gustaf Adolf, samt åter en eller
två dagar senare general v. Otter med drottningen och
prinsessorna. Detta ändrades i
Detta ändrades i så måtto, att drottningen,
på sina enträgna böner, fick åtfölja sin gemål, hvilken af
vikelse från föreskriften Skjöldebrand tog på sitt ansvar.
Åtminstone har han sjelf så berättat. Att en smed skulle
samlat folk , på ett ställe nära Jönköping, emedan han känt
igen prins Gustaf*), är högst osannolikt. Denne prins var
knappt igenkänd af folket i Stockholm, mindre på landet.
Lika otrolig är berättelsen om Carl XIII:s befallning till
Skjöldebrand att, i händelse af fara, ej låta Gustaf Adolf
*) Så berättar Crusenstolpe, i sina skildringar ”De Frånvarande” .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:52:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beskminn/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free