Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
gyntes i en lustgård ”, så börjades äfven Gustaf Adolfs olyc
kor med lustresan till Tyskland, der han, skild från sina
gamla rådgifvare, vande sig att alldeles styra på egen hand,
och sedan föraktade alla råd. En inre röst varnade honom
länge för denna resa, liksom den varnade honom från att,
vid faderns död, emottaga kronan, hvartill hans guvernör
med yttersta möda kunde öfvertala honom *). Det är san
nolikt, att dessa varningsröster stärkt hans tro på mystiska
tecken och uppenbarelser , hvilken tidigt grundades hos
honom af Reuterholm , som tillhöll honom att flitigt besöka
frimureriets mysterier och invigde honom i andarnes så
kallade " sublima operationer”, till föga fromma för hans
inskränkta förstånd. Det var sannolikt en lemning deraf,
som föranledde yttrandet till hertigen af Glocester (och
som denne berättat), att hans (Gustaf Adolfs) ande var en
förening af Carl XII:s och Erik XIV:s, hvilkas öden han
befarade. Detta yttrades af honom vid hertigens besök på
Gripsholm, i förtroende. Under Rosensteins upplysta led
ning tycktes detta grubbel hafva blifvit släckt; men oför
modadt återuppvaknade det i Tyskland med ohejdad kraft.
Dertill kom, bland Gustaf Adolfs många goda egenskaper,
hans företrädesvis onda ande : högmodet. Det visade sig
redan hos honom ganska starkt då han, vid faderns åter
komst från Finska kriget, måste upphöra med deltagandet
i regeringen, hvaruti fadern tidigt ville inviga honom, och
då det blef särdeles påkostande för den trettonårige gossen
att åter anse sig såsom undersåte. Äfven denna onda andes
utbrott hade Rosenstein, åtminstone till det yttre, lyckats
dämpa, så att föga mer syntes, än hvad som kunde förråda
en djup känsla af kunglig värdighet. Men den hyllning
af Tysklands och andra länders furstar, som omgaf honom
*) Jfr ADLERBETH, Historiska anteckningar 3: 259, 260.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
