- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
252

(1870) [MARC] Author: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

252
last, och hvilka torde vara icke blott, som vanligt, för
storade af ryktet, utan kanske till icke ringa del diktade af
gamla, oförsonliga motståndare, eller af politiska beräknare,
som ansett nödigt att derigenom ytterligare afvända det för
svunnas återkomst, eller slutligen af lycksökare, som genom
förmörkande af den nedgångna dagens skuggor velat förhöja
den nyas glans, – så genomgick han dock denna långvariga
och hårda skärseld med samvetslugn och ståndaktighet. Den
sjelfständighetskänsla, som på tronen var en politisk olycka,
då han der trodde sig kunna handla ensamt stödd på det
moraliskt rätta, blef hos den enskilde aktningsvärd, då han,
olik så många andra regenter, hvilka i motgången sökt skydd
under andras tak och lefvat af förra likars nådegåfvor, afvisade
de rika underhållssummor, som Sverige, England och Ryss
land erbjödo, och försakade de furstliga boningar, som öfver
allt öppnades för ättlingen af en bland Europas äldsta och
ädlaste konungastammar. Han offrade allt detta, för att i
.
torftighet, ensam med sin bibel, vara sjelfständig som på
tronen, men andas friare än der. Sedan han fann sig ej kunna
verka för sin sons återställande, öfvergaf han konungastäderna,
och lefde bland det fria Schweizerfolket, i den rena alpluften.
Verlden har dömt honom som regent, men måste med tystnad
böja sig för menniskan , öfverlemnande slutdomen åt konungars
konung, som ensam vet, hvarför hans åska splittrat den tre
hundraåriga Vasastammens sista gren, liksom hvarför han viger
hela folk åt förstörelsen.
Olyckan har något tillockande för känsliga själar, eller
för den, som önskar läsa i menniskohjertat. Författaren af
dessa rader har derför, under mångåriga resor, begagnat hvarje
tillfälle att på de ställen, der den höge flyktingen vistats, så
som i Basel, Thun , Zürich, S:t Gallen, Frankfurt o. S. V., af
personer som känt honom inhemta upplysningar. De hafva,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:52:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beskminn/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free