Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Söndagsskolans vigt och betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
böcker till belöning för flit, mon att ban icke nu mera
brydde sig om något annat än sin bibel.
Modren blef då tillfrågad, om bon lärt honom att
vörda och älska Guds ord. »O nej, inin fru», ljöd
svaret. »Min man var ett Guds barn, men Jolin var helt
liten, då lian dog. Det var hvad han hörde i
söndagsskolan, som lian tog till hjertat. Han tycker mera om
do bibliska berättelserna än om några andra af alla som
han kan läsa upp. Och sedan ban blef sjuk, säger han
att han inte kan vara sin bibel förutan.»
Efter ytterligare samtal tog fruntimret farväl,
hvarvid hon frågande, om ban skulle tycka om att få
någonting, då hon kom igen. Han smålog ljufligt och sade:
»Jag behöfver ingenting och är snart hemma, der jag
aldrig mer behöfver någonting.» Då fruntimret sedan kom
tillbaka, hade han redan insomnat i Jesus.
Ett annat barn dog på samma ställe i lungsot 1873,
15 år gammalt. Hennes namn var Eebecka. Hon hade
regelbundet besökt söndagsskolan; den bibel och sångbok
hon fått derstädes värderade hon mycket. Hon var
äfven lifligt intresserad i andliga ting, men det var icke
förrän omkring fem veckor före hennes död, man kunde
so en bestämd öfvergång från mörker till Guds underliga
ljus. Det var då hon såg döden för sina ögon, som hon
belt lemnade sitt hjerta åt Jesus. Från den stunden
strålade hennes ansigte af himmelsk glädje och allt hennes
samtal gick ut på Jesus och det himmelska hem, till
hvilket hon längtade och dit hon var på väg. Hennes
kroppsliga lidande var stundom utomordentligt, och
hennes moder utropade ibland: »Stackars Rebecka! O, huru
svårt det är att se dig lida så!» Genast svarade Rebecka:
»Säg icke »stackars Rebecka»! Jag är så rik. Jesus dog
för mig, min skatt är i himmelen! O, huru mycket mer
Kristus led för mig. Ack, mamma, samla inte skatter på
jorden, der rost och mal förderfva dem, utan i himmelen,
der do äro säkra.»
Det var ej lätt för Rebeckas föräldrar att so sitt
barn dö i blomman af sin ålder. Deras tårar bedröf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
