- Project Runeberg -  Söndagsskolan /
46

(1878) [MARC] Author: Elsa Borg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Söndagsskolans vigt och betydelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

kan man visa andra densamma, ocli ju mera hemmastadd
man är med vägen, ju bättre vägvisare är man också.

Är du född ofvanefter? Har du fått erfara att den
mycket förlåter, älskar mycket? Vill du försaka din
hvila och beqvämlighet för att undfå ett sådant barn i
Hans namn, som är kommen att uppsöka och frälsa det,
som var förtappadt? Är du fortfarande sjelf i skola hos
Jesus? O, då är du kallad att hålla söndagsskola!

»Men härtill fordras ock särskilda gåfvor», invänder
du. Sant; men dem kan Jesus gifva dig. Hufvudsaken är
just att du ej är mästare utan lärjunge. Moodys
teori är denna: »Hvarje menniska kan bli brukad, om
hon endast vill gifva sig ned så lågt att Gud kan verka
genom henne.» Ingen är rätt duglig, som ej sett sin
oduglighet. Gasen behöfver tomma rör för att gå
igenom, om den skall lysa. Guds nåd behöfver tomma käril
att uppfylla. Guds kraft är mäktig i de svaga; denna
läxa kunna vi aldrig för väl lära. Mången lärarinna
har i början vätt sitt läger med tårar öfver sin
oduglighet, men blifvit skicklig just i den mån hon litat på
Herrens kraft. Ofta hållas vi borta från arbetet i
vingården af högmod, emedan vi ej betänka, att både
vi och gåfvorna äro Herrens; vi ville gå, om vi vore
så skickliga att vi kunde få någon ära för det, men på
det sättet röfvade vi ju äran från Jesus. Gå vi
deremot efter den nåd och gåfva Han gifver och derför att
Han kallar, så får Han äran, som allena är det värd,
och härom bedja vi ju i första bönen.

Det torde dock vara lättare att strax förneka egen
ära eller beqvämlighet, än att dermed fortfara. Vi
behöfva derför för egen dol ett fortsatt umgänge med
Jesus, som är mild och ödmjuk af hjertat, och ett fortsatt
bärande af Hans ok för att härda ut. »Här är de
heligas tro och tålamod.» Låter du arbetet vara Hans,
hvartill Han brukar dig som sin lilla lem, då går det,
ty Han ger de trötta kraft och de maktlösa starkhet
nog; Han bär dig och din börda, din omsorg, dina
brister, ditt kall, dina barn — med ett ord allt, ty »Hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:52:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/besskn/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free