Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskop Roberts. Ett blad ur Metodismens tidigare historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHRISTLIG KALENDmi. 147
lilla brorsbarn, George Roberts, som följde med dem, hade att stiga
utaf och gå till fots. Hästarne och vagnen fastnade inom kort i
gytjan, och biskopen hade hårdt arbete med att få loss vagnen.
Prestdrägten den tiden bestod af höga stöflar, långa strumpor och
knäbyxor. Vid hans försök att få loss vagnen hade han blifvit
förfärligt ’nedsmord. Då hans hustru, som gått förut och nu
inväntade hans ankomst, såg honom, kunde hon icke undgå att skratta
och utropade: ’’ Du ser ju rätt bra ut nu, biskop.” De nådde
sedan sin bestämmelseort utan att något nämnvärdt inträffade, och
här lemnade han sin älskade hustru bland sina vänner, hvarefter
han begaf sig ut på sin biskopsresa att leda årskonferenser o. s. v.
” Efter att hafva besökt deolika konferenserna, tillbringade han.
en del af vintern i Shenango. På hösten 1817 besökte han i
sällskap med sin hustru åter Indiana. Det var vid denna tid, han
besökte en af konferenserna i södern och då den händelsen tilldrog
sig, som gaf upphofvet till den vidt kända berättelsen om ’’
Biskopen och den unge predikanten.”
På sina resor till konferenserna var biskop Roberts ofta
nödsakad att tillbringa nätterna under bar himmel. En natt sof han
under det han höll hästen i tygeln för att hindra honom löpa bort.
Vid ett tillfälle måste han under trenne dagar lifnära sig med bär,
som han plockade i skogen. Ett egendomligt drag hos den gode
biskopen var, att han sällan eller aldrig ville besvära någon
menniska, och att han derför ofta utstod mången försakelse, hellre än att
han ville att någon skulle göra något för honom.
År 1819 flyttade biskop Roberts från Shenango till Lawrence
county, Indiana. Orsaken härtill var, att han ville komma
närmare sin broder Lewis, som han högt älskade, Landet här var också
bördigare än på den förra platsen, hvilket hade sin betydelse för
honom, all den stund han delvis fick förskaffa sig sitt uppehälle
genom åkerbruk; biskopslönen uppgick nemligen endast till den lilla
summan af två hundra dollars för året. Resan tog åtskilliga
veckor. Om Söndagarne besökte han närmaste gudstjenst-lokal och
tog vanligen plats i något hörn af rummet, utan att gifva tillkänna
hvem han var. Anlände de så slutligen till det nya
biskopsbostället i Indiana, bestående i början af ett stockhus eller skjul,
upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>