Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 5 Januari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mättad — eller der tron hos en äldre christen förlorat sin evangeliska
frimodighet, der christendomen blifwit mer tung och lagisk — der råder
alltid wanmakt och träldom under synden, och menniskan blir i allt
swag, trög och liflös: bekännelsen tystnar, bönen blir tung och kraftlös,
hjertat kallt och tomt; hjertat har ingen skatt, ingen uppfyllelse, ingen
wän för andra wänner och törstar då snart efter synd och fåfänglighet
åter. Huru mycket mer inträffar icke allt detta, der själen icke alls
kommit till tron, utan ännu är helt fången under träldomens ok! Och twärtom,
då själen kommit till en glad förwissning om sin benådning hos Gud
och står i en förtrolig wänskap med Frälsaren — hwilket lif, hwilken
lust och kraft, hwilket gladt lofwande och bekännande, hwilket raskt utgående från werld och orättfärdighet! Sådant menade Christus, då
Han sade: Såsom grenen icke kan bära frukt af sig sjelf, med mindre
han blir i winträdet, så kunnen icke heller I, utan I blifwen i mig.
Om I blifwen i mig, skolen I bära mycken frukt. Och så säger Johannes: Denna är segren, som öfwerwinner werlden, wår tro. Och
så säger profeten: Fröjd i Herren skall wara eder starkhet. Derföre,
huru wigtigt är det icke, äfwen för att hafwa kraft till helgelse, till bekännelse och utgående från werlden, samt till tålamod och starkhet i lidanden — huru wigtigt och nödigt att ega en hel förwissning om nåden,
att stå i en innerlig trosförening med Frälsaren! Ja, huru nödigt,
att såsom sin allradyraste klenod, sitt öga eller sitt hjerta, bewara denna
werkliga barnaförtröstan, som apostelen kallar utkorade barns ande, i
hwilken wi ropa: Abba, käre Fader. Skulle wi då icke stanna och
fråga oss, såsom inför Guds ansigte, hwar och en för sig: har ock jag
denna förtroliga barnaskapsande? Har jag wittnesbörd om mitt barnaskap hos Gud?
Jesus mig till barn har köpt,
Till sitt barn Han mig ock döpt,
Dertill Han ock mig har födt —
Dertill ock jag werlden dött.
Faller jag och syndar ock,
Han densamme är ändock;
Är jag barn, jag då ock har
Barnarätten alltid qwar.
Så är allting wordet wäl
Mellan Herren och min själ.
Jag är hans och Han är min,
Han mig tagit upp till sin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
