Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 18 Januari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 18 Januari.
När Han (Hugswalaren) kommer, skall Han straffa werlden ...
för synd, ty de tro icke på mig. Joh. 16:8,9.
Märk dessa ord: För synd, ty de tro icke på mig. Här ser jag
något märkwärdigt! Hwad kan det betyda, att när Herren här will
förklara all werldens synd, för hwilken Anden skall straffa henne, nämner
Han endast detta: De tro icke på mig? Månne icke Christus här
uppenbarar, att otron är den enda fördömande synden; att all synd emot
de tio buden är borttagen, försonad, kan ingen fördöma, om han icke
sjelf fördömer sig genom otro. För synd, ty de tro icke på mig! Se
wi icke äfwen detta i allt hans beteende emot syndare? Då till Honom
kommo allehanda publikaner och syndare, sjelfwa dräggen af allt
ogudaktigt folk i landet — utgjorde någonsin deras synder något hinder för
deras benådning? War icke allt genast wäl, få snart de flydde till
Honom? Hwar war då lagen med dess bud och domar? Hwar war deras
långa, swarta skuldregister? De hade i alla sina lifsdagar syndat emot
Guds bud, och jag ser dock att, såsom Paulus säger, Han förebrådde
dem icke deras synder, der war idel nåd, tröst, sötma och wänlighet,
liksom de i alla sina lifsdagar aldrig gjort en enda synd; så att de lag-
kloka förbittrades derwid och sade: Han är publikaners och syndares
wän. Och hwad säger Han sjelf derom? Han nekar icke, utan bekräftar
det och säger, att dessa syndare woro hans förlorade får, penningar
och söner, att Han war den hulde Fadren, som löper med utsträckta
armar mot den förlorade sonen, m. m. O, käre Frälsare! Wet du
icke af hans många och fula synder! Nej, han har inga synder — alls
inga synder! Mitt blod warder utgjutet till syndernas förlåtelse.
Synden är borttagen, missgerningen försonad, och den ewiga
rättfärdigheten framhafd. Gud försonade i Christus werlden med sig sjelf och
förebrådde dem icke deras synder. Det finnes blott en synd, som
fördömer werlden: ty de tro icke på mig! Se wi icke ock, att Christus
fördömde de strängaste laghelgon. Han nekade icke, att det war godt,
att de icke woro orättfärdiga, icke röfware, icke horkarlar, att de gåfwo
de fattiga almosor m. m., och icke dessmindre woro de fördömda. Se
wi icke äfwen Paulus betyga om många af sina bröder, att de hade
nit om Gud, att de foro efter rättfärdigheten; men, säger han, de
kommo dock icke till rättfärdigheten, emedan de icke sökte det af tron,
utan af lagens gerningar. O, en förunderlig dom! De, som warit bättre,
blifwa fördömda, och de, som warit sämre, blifwa saliga; den, som
förslöst sitt arf med skökor, får den gödda kalfwen, och den, som alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
