Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 23 Januari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 23 Januari.
Du skall icke missbruka Herrens din Guds namn. 2 Mos. 20:7.
Gå wi till den frågan, huru Guds namn missbrukas ibland oss,
då komma wi in i en betraktelse, som är full af märkliga förhållanden,
ja, så märkliga, att man kan begynna att ropa både af förundran och
förskräckelse. Wi wilja här endast betrakta det allmännaste, blott
tanklösa missbruket af Guds namn, eller att man med lättsinnighet för Guds
namn på tungan. Man menar ingenting ondt dermed, man wet knappt,
hwarföre man gör det, att man anwänder de stora, heliga namnen:
Gud, Jesus Christus, antingen till fullkomligt meningslösa fyllnadsord
i sitt tal eller ock till uttryck af allehanda tillfälliga känslor eller
sinnesrörelser. Det är knappt någon ibland werldens alla synder, som
uppenbarar så märkwärdiga förhållanden som denna, när man betraktar,
huru allsintet denna synd är aktad såsom synd, och hwad hon genom
sin egen art uppenbarar dels om en menniskas sinne, dels ock om satans
djuphet och makt och hans regering öfwer werldens barn.
Det finnes intet bud inom hela Guds lag, som werldens barn
hålla så för intet, som det andra budet, ingen synd, hwilken är dem
så fjäderlätt och owigtig, som Guds namns missbruk; få att om någon
talar om den synden såsom om en swår synd, anses han nästan såsom
mindre wetande. Men Herren Gud har wisserligen andra tankar, då
Han icke blott satt detta bud näst efter det första, utan ock fästade wid
detta sitt andra bud den förskräckliga hotelsen: Herren skall icke låta
honom blifwa ostraffad, som hans namn missbrukar.
Tänk dock allwarligt på detta förhållande, att en menniska kan
hafwa till sin wana att på detta lättsinniga sätt, utan någon mening,
föra Guds namn på tungan. Hwad uppenbarar sådant om den
menniskans sinne? Det är ju en gruflig sak, och hwar och en inser, att
det uppenbarar intet mindre än ett ogudaktigt sinne — icke blott ett
syndigt wäsende, nej, något mycket förskräckligare, rentaf förakt för Gud,
rentaf den herrskande ogudaktigheten, som hör till helwetet. De
allra grufligaste syndafall kunna icke bewisa så mycket om ett ogudaktigt sinne,
som blott den wanan att med lättsinnighet föra Guds namn på tungan,
- ja, då det grufligaste syndafall aldrig ensamt, eller i sig sjelf betrak-
tadt, utgör ett tillräckligt bewis, att sinnet war ogudaktigt, är deremot
blott nämnda wana ensam ett bestämdt bewis derpå.
Wi säga icke, att den motsatta wanan, nemligen att aldrig
missbruka Guds namn, bewisar, att sinnet är gudfruktigt; ty den fromma
vanan kan ock bero blott af uppfostran, eller någon annan lagisk eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
