Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 5 Februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grund war lagd. Den, som icke gifwer akt på utkorelsen, utan arbetar
och spjernar och stöter hufwudet mot bergwäggen, der ingen dörr är,
kommer aldrig igenom, utan måste till slut, då han som allwarligast
farit efter rättfärdigheten, emottaga det afwisande swaret: Tag det
dig tillhör, det du sjelf förtjenat, och gå! Ehuru hårdt det lyder, säger
dock Skriften så: "Drif ut tjensteqwinnan med hennes son; ty
tjensteqwinnans son skall icke blifwa arfwinge med den frias son. Alla de,
som umgås med lagens gerningar, äro under förbannelsen." Sedan
Gud utwalt oss i Christus och gifwit sin Son i marter och död, till
att försona wåra synder och återskaffa oss saligheten, så gäller för
Honom ingenting i himmelen eller på jorden, utom hans ende Sons
blod och lydnad; så brinner hans nitälskan för Sonens ära såsom en
stor eld, hwilken uppfyller hela werlden, af hwilken allt förtäres, som
reser sig deremot, om det ock wore den allrastörsta helighet. Kom
aldrig för Gud, om du icke kommer i hans älsklige Sons klädnad; ty
eljest blir Han dig en förtärande eld. Kom aldrig för Gud i ditt
eget namn! Försök aldrig att winna hans nåd annat än uti Honom,
som är kärkommen! Du är tilläfwentyrs allwarlig uti din gudaktighet,
du beder flitigt och brinnande, du ångrar bittert dina synder, du wakar
och strider emot dem, du gör många goda gerningar — allt detta är
godt och wackert; men, gör och war allt detta goda ännu mer, och du
blir ändå fördömd — det hjelper icke, så länge det icke allt blifwit dig
såsom "träck", och Christus, Christus allena blifwit all din rättfärdighet
och tröst. Sådant gör utkorelsen!
Nu sedan Lammet för oss blifwit slagtadt,
Aktar ock Gud dess rättfärdighet blott.
We den, som denna i otro föraktat
Och i sin egen rättfärdighet gått!
Konungen sist ibland gästerna träder,
Mönstrar sitt folk och utkastar en man;
Mannen, som icke fanns ha bröllopskläder,
Bort i det yttersta mörkret förswann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
