Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 20 Februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 20 februari
I ären jordens salt. Är det så, att saltet mister sin sälta, hwar-
med skall man då salta? Till intet mer är det nyttigt, utan
att man kastar det ut och låter det trampas af menniskorna.
Matth. 5: 13.
O, att alla pånyttfödda christna måtte förstå och besinna, i hwilken
fara de äro i de tider, då christendomen winner bifall och frid, och
werlden är from och blid i ansigtet! Då är det fara, att de söfwas
och neddragas i ljumhet och werldslikställighet samt förlora sin andliga
kraft och bestämdhet. En sådan mild och söfwande tid har redan i mer
eller mindre mån börjat inträda på wissa orter i wårt land; och det är
sorgligt att skåda, huru saltet der will mista sin sälta. Då gör man
sig en egen, helt lagom, hygglig och behaglig christendom, som blott
rörer sig med några wissa andaktsöfningar och några wackra
menniskokärlekens werk, dem werlden kan bifalla och prisa; men om hjertats
pånyttfödelse, om den bättring, som är inför Gud — derom är mindre
angeläget, det skyndar man hastigt förbi! Men hör, hwad Christus
säger: "I ären jordens salt. Är det så, att saltet mister sin sälta,
hwarmed skall man då salta? Till intet mer är det nyttigt; utan att
man kastar det ut och låter det trampas af menniskorna." Då en
christen genom menniskobehagsamhet förlorar Andens kraft och bestämdhet,
så att han icke mer förmår att med ord och efterdöme straffa det onda
och bekänna Christus, då är han till intet mer nyttig, utan han
förtrampas af menniskorna — han blir så öfwermåttan böjlig efter alla
menniskor, att han låter allting behaga sig och åtminstone med sin tystnad
styrker det syndiga, ogudaktiga wäsende, som han borde bestraffa. Då
har saltet mistat sin sälta, och ljuset är satt under skäppan. Och hela
grunden är, att man will hafwa frid och wänskap med alla — nej,
ännu djupare ligger grunden: der är redan någon brist i sjelfwa
nådelifwet, i syndens kännedom och i trosförhållandet till Frälsaren. Blott
detta uppfriskas, och Christus blir dig kärare, då blir Andens nitälskan
mäktigare än alla menniskors wänskap eller hat. Hafwen salt uti eder,
säger Herren, men icke naturens eller det retade lynnets bittersalt, utan
här talas om den sanna kärlekens nitälskan, som endast Guds Ande
werkar. War gerna öm, mild och saktmodig i dina förmaningar; wakta
dig för allt groft och olämpligt förfarande, då det gäller widröra så
ömtåliga saker som menniskors sjelfkänsla; ja, befatta dig icke dermed,
om icke kärlek och ödmjukhet få regera i ditt hjerta, att de kunna
förnimmas i ditt hela wäsende. Men låt icke försigtigheten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
