Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 23 Februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 23 februari.
Tänk på sabbatsdagen, att du helgar honom. 2 Mos. 20: 8.
Att Herren Gud lägger någon synnerlig wigt på hwilodagens helgande, gifwer Han tydligt tillkänna dermed, att Han icke helt enkelt bjuder: Du skall helga hwilodagen, utan befaller oss på förhand tänka derpå. En mindre wigtig sak kan man genast företaga utan att förut tänka derpå; en sak, som man måste förut tänka på, måste wara af
någon besynnerlig wigt och angelägenhet. Men det andra, man i detta
ord plägar se, är det, att wi ock skola på förhand ställa wåra timliga
angelägenheter så, att det må blifwa oss möjligt att hafwa sabbaten
ostörd för dess rätta helgande. Många gå miste om sabbatens
wälsignelse, om själens hwila i Gud och hans ord, blott derigenom, att de
icke förut tänka på sabbaten att befria honom ifrån sådana göromål
eller sådana besök, hwilka förhindra dem och deras hus ifrån sabbatens
helgd. Mången lider af hinder, hwilka han sjelf kunnat undanrödja,
om han hade åtlydt detta Herrens ord: "Tänk på sabbatsdagen, att
du helgar honom."
Men hwad skola wi då göra för att helga hwilodagen? Huru blir
sabbaten helgad och huru blir den ohelgad? Wår lärofader Luther
uttrycker detta i en kort, men innehållsrik sammanfattning sålunda: "Wi
skola frukta och älska Gud, så att wi icke förakta predikan och Guds
ord, utan hålla det heligt, höra det gerna och lära." Detta är i nya
testamentets anda, hwad sabbatsbudet kräfwer. Wi skola blott hafwa
ett sådant sinne, som älskar Guds ord, så skola wi ock säkert i werk och
gerning helga hwilodagen. Först är det en ganska swår sak att så
föreskrifwa den yttre gerningen, att det passar för hwarje inträffande fall
och omständighet. Och för det andra är sabbaten icke helgad med de
förträffligaste andaktsöfningar och de skönaste gerningar, om dessa icke
härflyta af gudsfruktan och af kärleken till Gud och hans ord; ty utan
denna kärlek och gudsfruktan äro de intet annat för Gud än skrymteri.
Gudsfruktan och kärlekens Ande måste bo i ditt hjerta, och så skall den
äfwen för hwarje särskildt fall säga dig, hwad du bör göra eller låta
i afseende på den yttre gerningen. Hufwudsaken är, att wi så frukta
och älska Gud, att wi icke förakta hans ord utan hålla det heligt, höra
det gerna och lära.
Hwad tredje budet förbjuder, är således, att hafwa ett fåfängligt
och ogudaktigt sinne, som föraktar Guds heliga ord och derföre äfwen
kan göra, hwad det lyster på hans dag. Och kasta wi nu en blick
utöfwer werlden och beskåda, huru det i allmänhet tillgår i detta afseende,
då påstöta wi några så förskräckliga och märkwärdiga förhållanden, att
man kan begynna att ropa af grämelse och fasa. Wi wilja blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
