Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 25 Februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 25 februari.
I barn, waren edra föräldrar lydiga l allting, ty det täckes
Herren wäl. Col. 3: 20.
Denna lydnad för wåra föräldrar och dem, som förstås under
faders och moders namn, sträcker sig så långt, att den icke tål mer än ett
enda undantag, nemligen om föräldralydnaden skulle komma i strid med
lydnaden för Gud. Ty då heter det: "Man måste mer lyda Gud än
menniskor", och "hwilken som älskar fader eller moder mer än mig, han
är mig icke wärd". Med detta enda undantag heter det för öfrigt: "I
barn, waren edra föräldrar lydiga i allting; ty det täckes Herren wäl."
Sammalunda förmanas tjenarena att "wara lydiga sina köttsliga herrar
i allting; icke med tjenst för ögonen, såsom menniskor till wilja, utan
med hjertans enfaldighet och med gudsfruktan, såsom för Herren och
icke för menniskor". Med afseende på öfwerheten heter det likaledes:
"Hwar och en ware öfwerheten, som har wäldet, underdånig." "Waren
underdåniga all mensklig ordning för Herrens skull; ehwad det är
konungen, såsom den öfwersta, eller befallningsmännerna, såsom de der
äro sända af honom." Slutligen med afseende på lärare har också
Guds ord sina förmaningar och föreskrifter: "Waren edra lärare lydiga
och följen dem." Wi erinra oss åter, att lydnaden har sin gräns,
hwilken den icke får öfwerstiga, så att lydnaden mot föräldrar, öfwerhet
och lärare icke må blifwa en olydnad mot Gud, hans ord och samwetet.
Ty skulle wåra öfwerhafwande wara owärdiga nog att begära en lydnad
i sådana stycken, hwilka det uppenbarade ordet och det wakna samwetet
motsäga, då måste wi ödmjukt, men bestämdt neka wår lydnad, man
må kalla det olydnad eller uppror, eller hwad man will. Men förutsatt
denna gräns, hwilken bestämmer, huru långt föräldrarätten och makten
sträcka sig öfwer oss, äro wi skyldiga en oinskränkt lydnad. Och det finns
intet enda stycke, hwarom det gifwes så många, allwarliga och hjertliga
förmaningar som just om denna lydnad. Wisserligen kan denna lydnad
wara understundom rätt påkostande, då de, som hafwa rätt att befalla
öfwer oss, missbruka denna rätt till att gifwa hårda och orättwisa
befallningar, eller förråda bristande urskiljning, så att de lydande anse sig
mycket bättre förstå den sak, i hwilken de nu skola endast lyda och handla.
Men så länge befallningen icke strider emot Guds ord och samwetet, är
dock willig lydnad en skyldighet, "icke allenast mot de goda och
saktmodiga, utan ock mot de genwördiga". Det enda, hwartill den lydande
är berättigad, är att i ödmjukhet och saktmodighet göra sina
föreställningar; men uträtta dessa intet, då måste man lyda, om man ock derwid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
