Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 16 Mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 16 Mars.
Min själ wäntar efter Herren ifrån den ena morgonwäkten till
den andra. Ps. 130:6.
Det är ett utmärkande drag för Guds barn, först att de hafwa
fått utkorade barns ande, i hwilken de ropa: "Abba, käre Fader", och
för det andra att om de icke kunna på detta sätt förtroligt tala med
Honom — ty en sådan swaghet och wanmakt påkommer dem ofta —
är i deras hjerta ett suckande och wäntande efter Herren. Frälsaren,
hans nåd och närwaro, är deras själs lifsbehof, så att detta wäntande
efter Herren är alldeles den nya menniskans andedrägt. Och Herren
låter icke heller sina wänner förgäfwes wänta och begära Honom. Han
säger sjelf: "Den mig älskar, han skall warda älskad af min Fader, och
wi skola komma till honom och blifwa boende när honom." Men tänk
icke, att du skall alltid se och förnimma, att Han är när. Twärtom
är det just ett hufwuddrag i hans hushållning med oss, att Han
fördöljer sig sjelf och låter allehanda ondt synas och kännas, såsom synd,
wanmakt och djefwulens grufliga anfall, så att wi tycka, att Frälsaren
är tusen mil borta och endast onda andar hafwa oss i sitt wåld, jemte
wår egen och werldens ondska. Då suckar dottren Zion: "Herren har
öfwergifwit mig, Herren har förgätit mig." Då går bruden i nattens
mörker och söker den, som har hennes själ kär. Då står Maria wid
den tomma grafwen och gråter deröfwer, att hennes Herre är förlorad.
Detta är den lilla tiden, om hwilken Herren säger: "En liten tid, och
I sen mig icke; och I skolen gråta och jämra eder." Märk och glöm
det aldrig, att det just hörer till Herrens hushållning med oss, att
Han så skall fördölja sig; och att det alldeles icke skall synas dig såsom
en liten tids fördöljelse, utan alltid såsom en öfwergifwelse och såsom
en rättwis följd af någon begången synd och otrohet. Skulle det icke
så synas dig, utgjorde det ingen werklig pröfning; men nu är det dertill
ämnadt, att det skall wara en allwarlig öfning för din tro, din bön och
ditt wäntande efter Herren. Men så wisst som Gud sjelf förklarar inför
Zion: "Jag har blott som snarast bortgömt mitt ansigte för dig, men
med ewig nåd will jag förbarma mig öfwer dig", och så omöjligt
Christus kunde blifwa borta ifrån den gråtande Maria wid grafwen
eller de twå lärjungar, som gingo till Emmaus, hwilka ansågo Honom
såsom för alltid förlorad; så omöjligt är det ock, att någon enda själ
nu kan wänta efter Herren och ropa till Honom dag och natt och dock
komma på skam i sin wäntan. Nej, sådant strider alldeles emot Guds
eget wäsende. Gud förer wisst de sina underligen men alltid med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
