Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 17 Mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 17 Mars.
I ock såsom lefwande stenar uppbyggen eder till ett andligt hus
och till ett heligt presterskap till att offra andliga offer, som
äro Gud tacknämliga genom Jesus Christus. 1 Petr. 2:5.
Måtte wi wäl betänka, att Herren Gud werkligen har ett innerligt
behag dertill, att ett Guds barn i kärlek och tacksamhet för hans stora
barmhertighet offrar åt Honom sin kropp, sin williga tjenst och sin
försakelse af köttets lustar. Sker det icke i tro och kärlek, utan för att
inlägga förtjenster hos Gud, då är det allt endast Cains-offer, hwilka
icke behaga Gud; ty "utan tron är omöjligt täckas Gud". Men offra
wi något i tron på Christus, i tacksamhet för Guds stora nåd, då är
det Honom alltid behagligt, om det ock i sig sjelft wore så litet som
"en bägare kallt watten". Detta borde synnerligen uppmuntra och lifwa
oss till sådant offrande. Men här hindrar oss wår djupa, beswärliga
otro. Då wi ändtligen erfarit och lärt, att ingen egen wärdighet kan
för Gud bestå, att synden widlåder allt, hwad wi göra, komma wi ock
på de tankarna, att ingenting skall kunna behaga Gud, icke heller det
som wi af tro och kärlek göra till hans ära och nästans nytta.
Derigenom blifwa wi tröga och ohågade till hans tjenst. Denna mening
är således en mycket skadlig och hindrande willfarelse. Fastän wi icke
kunna med egna gerningar försona Gud och förtjena himmelen; fastän
wåra gerningar icke i sig sjelfwa äro felfria och fullkomliga för Guds
ögon, är det dock en lika wigtig och orubblig sanning, att när först
wåra personer äro genom Christi offer för Gud helgade och behagliga,
äfwen allt wårt bemödande i kärleken innerligen behagar Honom. Herren
Gud är en mild och kärleksrik Fader, som med stort wälbehag åskådar,
hwad hans barn i kärleken wilja göra för Honom. När nu ett Guds
barn, oaktadt allt sitt syndaelände, likwäl är för hans stora
barmhertighet tacksamt, willigt och hågadt att tjena Honom, så utgör sådant
hans högsta wälbehag; och allt hwad orent och bristfälligt, som ännu
låder wid wår tjenst, är af Christi rättfärdighet så betäckt, att Herren
Gud aldrig ser på dessa brister.
Det är likwäl icke blott bristerna, utan äfwen ringheten i wåra
gerningar, som hindra oss att tro Guds wälbehag derwid. Wi se alltid
efter det, som är stort och lysande. Kunde wi göra några stora
gerningar, omwända menniskomassor, blifwa missionärer eller martyrer,
då kunde wi tro, att det behagade Gud. Wi besinna icke, att Guds
wälbehag beror endast deraf, att wi i tro och kärlek göra det, Han
befallt oss, och att hans bud och ord fästat de flesta menniskor wid de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
