Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 19 April
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 19 April.
Du skall icke stjäla. 2 Mos. 20:15.
Låtom oss se, hwad detta Guds sjunde bud innebär, eller hwad
som menas med stöld och tjufweri. Dermed menas hwarje sätt att
frånhända wår nästa hans egendom, ehwad det sker hemligen eller
uppenbarligen, med wåld eller med list, under brottets skepnad, eller under
sken af lag och rätt. Att stjäla, att wara en tjuf, det är något så
groft och wederstyggligt, att för den synden mena sig dock de flesta
menniskor wara fria. Kan man ock lyckas att öfwertyga wåra annars ärbara
werldsmenniska om brottslighet mot de öfriga buden, så lyfta de dock
sitt hufwud upp, när man kommer till det sjunde budet; inför detsamma
är man ändtligen rättfärdig, menar man. Man har dock icke stulit,
icke utsträckt sin hand efter andras egendom. O, hwilket förskräckligt
hårdt tal, om wi ock wille göra de hederliga menniskorna till tjufwar!
Ja, sannerligen, wore endast det stöld, att man brutit andras lås och
på detta grofwa sätt borttagit penningar och egodelar, då wore
wisserligen de flesta menniskor rättfärdiga inför detta bud; men huru helt
annorlunda ser det icke ut, när wi betrakta det i ljuset af Christi
förklaringar öfwer buden! Hwilken förkrossande upptäckt, om du genom en
sådan förklaring finner, att du också är en tjuf! — När man kommer
att se och inför Guds ögon besinna, att hwarje sätt att göra sig en
winning till nästans skada är stöld, ehwad det sker i en handel, som
man anser för sig lycklig, genom hwad man betecknande kallar
"röfwarpris", eller genom att säljaren begär och får alltför mycket för sin
wara, eller genom ett försumligt arbete af dagswerkaren o.s.w., då
skall man finna sanningen af Luthers ord, att "ingen näringsgren i
werlden är så allmän som tjufnad", att denna "är en så widt utbredd
och allmän last, men ock så föga aktad och bemärkt, att om man skulle
hänga alla, som äro tjufwar, och likwäl icke wilja heta det, skulle werlden
blifwa öde, och både bödlar och galgar fattas."
Wi tala nu icke om hjertat, eller huru Guds ögon se dig såsom
en tjuf, medan du ännu icke till ett runstycke förminskat din nästas
egendom, när du ändå har lust dertill och endast af rädsla och
försigtighet afhålles derifrån, utan wi tala om tjufweri i werk och gerning.
Och då upprepa wi åter och bedja hwar och en allwarligt betänka,
hwad som ligger derunder, att hwarje sätt att förminska nästans egendom
är en tjufnad i sjelfwa gerningen; att man stjäl, icke allenast när man
plundrar kistor och fickor, utan äfwen när man på torget eller i
handelsbodar för en wara begär för mycket, eller gifwer för litet; när man i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
