Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 20 April
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 20 April.
Du skall icke bära falskt wittnesbörd emot din nästa.
2 Mos. 20: 16.
Detta är det bud, som nästan ingen menniska aktar, och för hwilket
man derföre alltid är i förlägenhet om sättet att kunna så tala, att
menniskor måtte förnimma dess wigt. Femte, sjette och sjunde buden
hafwa den fördelen, att brotten emot desamma beifras af den
werldsliga öfwerheten och af nästan alla menniskor i werlden; men att blott
röra den lilla lemmen tungan, om ock till sin nästas förklenande, huru
mycket betyder det? Det är ju blott att i förtroende tala några ord
med en wän. Den som bryter andras lås och borttager penningar och
sedan straffas med fängelse, eller den som utgjuter menniskoblod och sedan
halshugges på en afrättsplats, den kan man hålla för en stor brottsling.
Men den, som blott talar, blott rör sin tunga i ett förtroligt samtal,
om han ock derunder bortstjäl ifrån sin nästa, hwad som war honom
mycket dyrbarare än penningar, ja, ofta dyrbarare än lifwet, nemligen
hans goda namn och rykte, icke räknas han för någon stor brottsling,
icke straffas han wid pålen eller på afrättsplatsen. "O, det war ju blott
några ord — blott ett lätt wäder, som gick öfwer tungan." Så heter
det. Men i den heliga Skrift heter det annorlunda, då tjufwen och
belackaren jemföras. Der heter det så: "War icke en örontasslare och
förtala icke med din tunga; ty en tjuf är en skändlig ting, men en
belackare är mycket slemmare." Och åter: ^En tjuf är icke så ond som
en, den sig till lögn wänjer; men på sistone komma de båda på förderf."
Men wi gå nu till sjelfwa budets betraktande och se, hwad Herren
Gud wille och åsyftade, då Han bjöd: "Du skall icke bära falskt
wittnesbörd emot din nästa." Här se wi åter den gudomliga huldheten om
menniskan. Då Han i det första af sednare taflans bud hade lagt en
allmän grund för all helsofam ordning menniskor emellan här på jorden,
war det isynnerhet fyra dyrbara skatter, som den hulde Fadren wille
särskildt omgärda och wärna åt menniskan, nemligen först det lekamliga
lifwet, dernäst äktenskapets helgd, sedan wåra jordiska egodelar, och nu
slutligen wårt goda namn och rykte, som wanligen är oss dyrare än
något jordiskt gods, ja, dyrare än sjelfwa lifwet. Men så dyr du sjelf
håller denna skatt, ditt goda namn och rykte, i det du icke tål den
ringgaste kränkning deraf, lika dyr kan ock en annan hålla sin ära och aktning.
Derföre är detta bud lika så allwarligt taladt till dig, som till någon
annan; så att här liksom wid de andra buden är hwar och en
inbegripen, och ingen menniska undantagen från budets förbindande kraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
