Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 23 April
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 23 April.
Jag är korsfäst med Christus. Gal. 2:19.
Allt det, som hör till köttet, är icke blott dömdt till döden, utan
ock genom föreningen med Christus werkligen korsfäst. Om någon menar
sig wara omwänd och trogen och äfwen werkligen i wissa fall börjat
lefwa, annorlunda öfwar ordet och wissa christliga gerningar, men hyllar
och öfwar dock någon wiss köttslighet, girighet, eller högfärd, eller wällust,
eller hat, eller annat dylikt — han wet wäl, att det är synd, men
berömmer sig af sin frihet och fortfar i skötesynden, ja, förswarar och
hyllar den — si, en sådan bedrager sig sjelf och ljuger på sin själ, då
han talar om sin tro och frid. Men äfwen om någon blifwit en sann
christen och werkligen börjat i Anden, men icke fortfarande älskar och
öfwar köttets korsfästande, utan åter gifwit sina lustar frihet, åter hyllar
och förswarar någon synd, han har lyktat i köttet. Tron, friden med
Gud och ett godt samwete kunna icke bestå jemte en enda frigifwen och
hyllad synd. "Om I lefwen efter köttet, så skolen I dö; men om I
döden köttets gerningar med Anden, så skolen I lefwa." Med dessa
ord afkunnar apostelen en bestämd dom och wisar, att köttets dödande
icke är en fådan sak, der det står i wår egen frihet att göra det eller
låta det; utan så wida wi wilja behålla lifwet och icke ewigt förloras,
skola wi nödwändigt och owilkorligt öfwa detta, ja, så snart wi kommit
till Christus, ofördröjligen taga afsked ifrån det gamla syndawäsendet
och begynna ett nytt lefwerne efter Christus och aldrig mer wända oss
derifrån till syndatjensten igen.
Det är ganska märkligt att beskåda, huru det hos en christen i
werkligheten bewisar sig, att den gamla menniskan är korsfäst med Christus.
Det är nemligen derhän kommet med en christen, att huru helst det går
honom under wandringen, bättre eller sämre, skall hans gamla menniska
dödas, så länge Anden bor och arbetar i honom. När Petrus troget
följer sin Mästare, då dödas dagligen den gamla juden i honom, han
förwandlas alltmer ifrån sitt förra wäsende till sin Herres Christi likhet.
Men när han en gång uppblåses af förmätenhet och derföre lemnas
åt satans sållning, faller och förnekar sin Frälsare, då gråter han
bitterligen, gråter som ett risadt barn; då dödas hans egenkärlek och
förmätenhet. När han sedan inför rådet i Jerusalem står fast wid
sanningen och bekänner Christus, blir han hudflängd; då dör han werlden,
ja, då dödas ock köttet. Men när han derefter i Antiochien åter af
menniskofruktan "skrymtar", då får han en skarp bestraffning af Paulus.
Huru helst det går den käre Petrus, skall han tuktas och dödas. Så
länge en christen är rättsinnig och följer sin Frälsare, skall han dödas;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
