Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 27 April
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 27 April.
Så mycket Han wille. Joh. 6:11.
Dä Jesus såg en skara af mer än fem tusende menniskor i öknen,
wänder han sig till Philippus, den fattige och rådlöse lärjungen, i den
stora frågan om en sådan skaras bespisande, och säger: "Hwar få wi
köpa bröd, att dessa må äta?" Men hwad skrifwer Johannes efteråt
om den frågan? — "Det sade Han till att försöka honom; ty Han
wisste wäl, hwad Han wille göra." Skola wi aldrig gifwa akt på
sådana exempel, att Herren sätter en så bekymrande fråga på en fattig,
rådlös lärjunge! Då Herren icke nu mer talar omedelbart med oss till
att bekymra och pröfwa oss, gör Han det genom tillskickade erfarenheter,
hwarigenom ock wi få alldeles samma fråga på hjertat som en
Philippus, liksom det wore det grundligaste allwar, att wi skola sörja för
en hop, som wi dock icke kunna försörja. Men detta gör Herren "till
att försöka oss", säger Johannes; "ty Han wet wäl, hwad Han will
göra." Men då går det ofta oss på samma sätt som Philippus och
Andreas, att wi icke förstå denna Herrens afsigt, utan begynna på fullt
allwar öfwerräkna tillgångarna och tro icke, att det finns något annat
råd, tro icke, att wi hafwa mer, än wi se för ögonen. Philippus tänkte
och öfwerräknade ganska riktigt, att "för twåhundrade penningar bröd
blefwe dem icke nog till att en hwar finge ett litet stycke".
Förmodligen wisste han, att i deras förråd, som förwaltades af Judas, icke
fanns mer. Andreas wille ock deltaga i bekymret och anmärker något
ännu mer enfaldigt: "Här är en pilt, som har fem bjuggbröd och twå
fiskar; men", tillägger han, "hwad förslår det ibland så många?" Då
war det slut med lärjungarnas råd. Men war det ock slut med Herrens?
Nej, nu först war hans stund kommen. Han sade: "Låten folket sätta
sig" — och nu utdelade Han, icke så mycket som de hade, utan så mycket
Han wille. Så går det med alla Guds barns pröfningar. Så ofta
de i pröfningsstunden öfwerräkna tillgångarna, måste alltid slutet på
räkningen blifwa: "Hwad förslår det ibland så många?" Men wi borde
här lära något af det ordet, att Herren utdelade, så mycket Han wille.
Om I wiljen annamma det, så uttrycker ju detta ord hela hemligheten
af alla wåra lekamliga pröfningar, nemligen att Herren af det jordiska
goda tilldelar hwar och en, just så mycket Han will. Det kostar Gud
fullkomligt lika litet att göra oss rika, som att hålla oss på fattigare
fot! Han har hela skapelsen i sin hand och kunde lika lätt låta regna
öfwer oss alla jordiska rikedomar, som Han lät öfwer de knorrande
israeliterna falla åkerhöns så tjockt, att det låg twå alnar öfwer jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
