Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 1 Maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men helt annat är det, när en menniskas egentliga lif är att gå
fjerran ifrån Gud och rysa wid tanken på domen. Sådant wittnar om
en falsk, oförsonad ande. Deraf kommer det, att "de ogudaktiga hafwa
ingen frid, utan äro såsom ett stormande haf". De flesta ibland dem
äro wisserligen så insöfda och förtjusta i falsk frid, att de, såsom Job
säger, "fröjda sig med trummor och harpor och äro glada med pipande;
de warda gamla med goda dagar och förskräckas som nogast ett
ögonblick för helwetet". Men andra hafwa medwetande om sitt oförsonta
tillstånd och hafwa en hemsk ande eller åtminstone en hemlig aning om,
hwad som wäntar dem. En sådan menniska kan ock bemöda sig att
stilla sin oro med barmhertighetswerk eller andaktsöfningar o.m.dyl.
Men tanken på den tillkommande domen och ewigheten gör henne alltid
på nytt orolig; hon kan aldrig wara wiss, att hon gjort nog, för att
warda salig; hon fruktar alltid, att ändock något kan fattas, och tänker
på någon framtid, då det skall blifwa bättre — eller söker hon stundom
att så nedsätta Guds fordringar och lämpa dem efter sitt tillstånd och
lefwerne, att hon skall wåga hoppas en nådig dom. Så swäfwar
hennes själ på det stormande hafwets wågor, upp och ned, och det hela
är, såsom Gud säger: "De hafwa icke frid." När straffdomar från
Gud, eller döden och ewigheten, eller Herrens närwaro hastigt träder
dem för ögonen, då bäfwa de. Så är det med de flesta menniskor: de
tyckas hafwa frid, men blott så länge de intet förnimma af Gud; på
ett ögonblick är det slut med deras frid, nemligen då de märka, att
Herren är nära. Detta är ett olyckligt tillstånd. Måtte hwar och en
gå till sitt hjerta och fråga sig inför Herren: Har jag frid med Gud?
Har jag sökt och funnit försoning? Kan jag i denna stund möta
Domaren? Har jag i allmänhet mer frid, då Gud synes mig nära, så
att jag twärtom lider, då jag saknar hans närwaro? Eller är det ett
wilkor för min frid, att jag kan glömma Gud? Sådant wittnar om,
huru det står till med samwetet.
Är det ödsligt och mörkt och kallt
I ditt hjertas hus,
Söker fåfängt du frid och ro
Här bland stoft och grus,
Då har Jesus, all werldens ljus,
Än ej gått upp derinne.
Ty der Han får lysa in, ger Han ett annat sinne.
O, wak upp då, wak upp, tag mot,
Hwad Han har med sig:
Nåd, förlåtelse, lif och frid,
Allt, som fattas dig.
Han har nog för båd´ dig och mig,
Ja, öfwernog för alla.
Må wi tro hans kärlek blott och i hans armar falla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
