Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 2 Maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
faderliga omsorg om oss, det är ett tecken af wårt barnaskap och af en
pågående uppfostran för himmelen. Si, är du ännu en oomwänd
menniska, då är det blott "din ondska stor, att du så plågad warder",
och då wäntar dig något ännu wärre, om icke bättring sker. Men har
du sökt omwändelsens nåd och rättfärdighet af tron, då skall du weta,
att i allt ditt lidande är blott faderlig huldhet. Hwilken rik tröstekälla
är det icke att weta sådant!
Sedan hafwa wi ock en rik tröstekälla uti bedröfwelsens helsosamma
verkningar. Det är om dessa, apostelen i wår text säger: Bedröfwelse
gör tålamod. Ordet "tålamod" må icke förstås endast om en stilla
undergifwenhet i lidandet, utan gr.-textens ord betyder allraförst
ståndaktighet, uthållighet, nemligen i allt godt, mognad och fasthet i
christendomen och uthärdande intill ändan. Sådant werkar lidandet hos sanna
christna. Då werlden genom lidandet twärtom förlorar sin hållning,
knotar och bannar Gud; och då de, som blott ytligt annammat ordet
med glädje, men hafwa inga rötter, för bedröfwelsen affalla; så blifwa
de, hwilka hafwa sannt rotfäste i Christus, alltid genom bedröfwelsen
mer fasta, djupgående och allwarliga i gudaktigheten. Hwad apostelen
här åsyftar, får man ofta se uti en hop af wäckta och troende själar.
Äfwen med ett sannt Andens lif i hjertat, är dock ofta en ung
obepröfwad christen ganska ostadig och wacklande; sinnligheten och werlden
för honom långt från rätta wägen. Då bekymras hulda medchristna och
fråga: hur skall detta sluta? Men förr än man tänkte det, kommer Gud
med hjelpen, då Han fäster wid den lätta och ostadiga själen ett tungt
lod, en långwarig bedröfwelse, en bitter förlust för hela lifwet, en
fortfarande sjuklighet eller fattigdom, eller en förödmjukande och ihärdig
frestelse; och den förut ostadiga, wacklande själen blir från denna tid
mycket mer gudfruktig och stadgad, forskar nu djupare i ordet, kämpar nu
allwarligare i bönen, blir nu alltmer rädd för sitt hjerta o.s.w.
Bedröfwelsen werkar ståndaktighet. Men dermed werkar den ock särskildt
tålamod. Samma menniska, som i wälgångstiden war full med anspråk
och otålighet, så att hon wid minsta motgång klagade och knotade både
mot Gud och menniskor, blir genom långwarigt lidande så tålig och
förnöjd till sinnet, att omsider både Gud och menniskor äro alltför goda
för henne. Men för att alltid följa Guds wäg, fordras ock ett
tålamod i högre mening. Skola wi med alla den andliga stridens pröfningar
och Guds besynnerliga hushållning alltid uthärda, så göres oss
behof af ett besynnerligt tålamod. Såsom ock Herren Christus säger: "I
skolen behålla edra själar genom edert tålamod."
Herrens kärlek ingen ända
Har, och ewig är hans makt,
Allt hans barn till bästa lända
Måste här, ty så Han sagt.
Wisst Han agar, wisst Han risar,
Wisst Han tuktar ofta hårdt.
Men hans kärlek åter lisar,
Att det ej må bli för swårt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
