Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 8 Maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 8 Maj.
Nu ären I rena för det tals skull, som jag har talat med eder.
Joh. 15: 3.
Låtom oss här något gifwa akt på den djupa hemliga grund, på
hwilken Christus kunde kalla sina lärjungar för rena, desamma skröpliga
lärjungar, hwilkas historia är så beströdd af brister och fel, ja, af rätt
swåra synder. Märk, samma afton som Han både förutsade och erfor
deras fall och synder, kunde Han twenne gånger kalla dem rena, då
hans ord woro, den ena gången: "Nu ären I rena för det tals skull,
som jag har talat med eder" — hans talande hade werkat den tro, som
omfattar Christus med hans renhet, hans förtjenst; den andra gången:
"Den som är twagen (genom tron i Lammets blod), han är alldeles
ren; och I ären rena, dock icke alla; ty Han wisste, hwem den war, som
skulle förråda Honom; derföre sade Han: I ären icke rena alla" —
hwilken anmärkning bewisar, att Christus talade om en andlig renhet;
ty både till den kroppsliga och den levitiska (kyrkliga) war Judas lika
ren som de andra lärjungarna. Men Christus talar här om den
fördolda, den tillräknade, den genom tron iklädda renheten och säger: "I
ären alldeles rena" — och det samma afton då de så illa försyndade
sig. Och så talade Han, som "har ögon såsom eldslågor", och som sist
skall döma på den yttersta dagen. Hade Han sett på den fromhet, som
bodde hos lärjungarna, icke hade Han sagt: I ären alldeles rena. Nej,
det war twagningen och hans tal, som hade gjort dem rena; nemligen
icke inför deras egna ögon, eller något menskligt öga, utan inför Honom
allena, som kan rätt se och wärdera Christi rättfärdighet. O, hwilket
kraftigt bewis på den rättfärdighet, som är ewig och alla stunder lika!
Men Gud är ju ewinnerligen oförsonlig mot all synd, och Han
älskar rättfärdighet; huru kan Han då hålla mig lika rättfärdig och
täckelig den stund, jag råkar fela och synda, som den stund, jag gör
hans wilja? Swar: Gud har sannerligen en helig och ewig wrede mot
all synd, men — skola wi då aldrig erkänna och prisa försoningens
underliga råd! All denna wrede wände Han ju på ende Sonen och
utgöt den öfwer Honom; all syndens skuld och straff lade Han på
Honom. "Herren kastade allas wåra synder uppå Honom; Han (Sonen)
är sargad för wåra missgerningars skull och slagen för wåra synders skull;
näpsten ligger uppå Honom." Wore jag icke klädd i hans rättfärdighet,
så wore den minsta synd tillräcklig att fördöma mig; men det är med
blicken på Christi rättfärdighet, apostelen säger, att det är ingen
fördömelse för dem, som äro i Christus Jesus. Och när Gud på sina barn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
