Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 9 Maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 9 Maj.
Så har nu lagen warit wår tuktomästare till Christus.
Gal. 3: 24.
Här se wi nu ändamålet med syndens kännedom genom lagen, samt
tecknet på dess rättskaffenshet. Ändamålet war nemligen, icke att Gud
skulle kunna förlåta synden; ty till det ändamålet har en annan man
måst känna och ångra henne, så att Han derwid swettades en oerhörd
blodswett. Icke heller att synden skulle genom dess bittra kännedom
utbrännas och öfwerwinnas, ty dertill fordrades Anden, som kommer af
trons predikan. Sannt är, att du kan af syndakänslan lära aflägga
åtskilliga yttre synder, samt att lättsinnet och yran lägga sig och
afmattas; men det egentliga förderfwet stiger i samma grad inwärtes.
Nej, ändamålet war, att du skulle drifvas till Christus, att du icke
annorstädes skulle få någon ro och hwila än i fristaden, Christus. Och
tecknet, att du rätt känner dina synder, blir derföre det, att detta
ändamål är wunnet, nemligen att du icke mer kan hoppas winna nåd
genom något eget arbete, utan nu blott söker försoningsnåden i Christus.
Kan du ännu förblifwa som förr i werlden och synden, då är du icke
ens wäckt, icke ens drifwen in till dig sjelf och din egen bättring, och
då känner du alls intet af synden. Men om du ock är wäckt, men nu
kunnat stanna hos dig sjelf, i din bättring, ånger, bön, och der har
ditt hopp, din tröst och din hwila, då känner du icke förderfwet rätt,
då är du ännu utom Christus och lika förtappad som en säker syndare.
Här uppenbarar sig då den falska, den kainiska syndakännedomen. Det
finnes många wäckta och religiösa menniskor, som känna och erkänna
mycken synd, ja, känna sig stundom rentaf fördömda, men kunna under
allt detta dock berga sig; de lefwa fram den ena dagen efter den andra
i samma tillstånd, och det får gå an; de äro wäl icke alldeles nöjda,
men de förmå dock bära det, de förmå äta och dricka, arbeta och sofwa,
ja, le och skämta, fastän de icke weta sig hafwa Guds nåd, utan kanske
fritt bekänna, att de äro fördömelsens barn. Höra de den fria
oförskyllda nåden beprisas eller dem tillbjudas, så slå de hastigt emot och
af en besynnerlig ödmjukhet afsäga sig rakt dess annammande, sådana
de nu äro, hwarwid de säga eller mena: "Nej, nej, jag är icke så
förmäten, mina synder äro swårare än så, att jag skulle tillegna mig nåden
så fritt; det kan endast den göra, som icke känner så mycken synd som
jag" — och så äro de hemligen belåtna med sig, eller anse sig hafwa
det bättre än dessa troende, som de mena icke kunna hafwa <b>deras</b
syndakännedom. Dessa hafwa ett besynnerligt sken af syndakännedom;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
