- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
282

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 20 Maj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Wi säga än en gång. Tänk, hwilken salig sabbatsro och hwila,
när wi icke mer skola känna köttets och djefwulens frestelser! Hwilken
smärta är der icke för en christen att blott känna frestelser till allt ondt:
än dessa hemska och hädiska tankar om Gud, om Christus, om wissa
heliga sanningar; än åter frestelser att wända sig till de
närwarande tingen, att leka med syndens lockmat, att söka någon glädje
i köttets lustar, hwilka äro färdiga att som krut fatta eld, så snart
en gnista faller deri. Wi swäfwa här i beständig fara. Hwarje
sinne, hwarje lem hos oss, hwarje skapad warelse kan blifwa oss till
frestelse. Wi kunna knappt öppna ögonen, utan att afundas dem, som
äro öfwer oss, eller förakta de ringare. Huru snart förgå wi oss icke
med tungan, och isynnerhet med hjertat! Hafwa wi ett skarpt
förstånd, huru snart uppblåsas wi icke! Äro wi befallande, huru snart
missbruka wi icke wår makt! Äro wi underordnade, huru snart knota
wi icke öfwer andras företräden och tadla dem! Sådana hjertan dragas
wi med nu. Tänk, då wi blifwa alldeles fria från allt detta onda!
Och detta allt för ewigt, för ewigt — "ty det första är förgånget".

Men allt detta är nu taladt, "såsom af ett barn", och blott om
det onda, wi skola undkomma. Ty af detta onda hafwa wi erfarenhet.
Men hwem kan wäl säga något wärdigt om det goda, wi skola erhålla?
Det är, "hwad intet öga har sett, och intet öra hört, och uti ingen
menniskas hjerta är uppstiget". Betänk allenast, när den allsmäktige
Guden företager sig att riktigt glädja sina hemkomna barn, hwad Han
då kan göra! Han kan skapa oändlig salighet. Han kan, om så
fordrades, blott skapa sådana hjertan uti oss, som af sig sjelfwa känna en
outsäglig fröjd. Wi erfara ju ofta, huru sorg och glädje endast bero
af sjelfwa hjertats stämning, så att ett gladt hjerta fröjdas utan
synnerlig anledning. Tänk då, när först alla omständigheter äro de
allrasaligaste, och så derjemte hjertat är friskt, gladt, ja, så fröjdedrucket,
som den allsmäktige Skaparen kan göra det. Wi förstå, att när blott
den tid kommer, att Gud will göra salighet, då kan Han göra
outsägliga ting; och för det andra att Han, som är sjelfwa kärleken, nu äfwen
måste wilja det — då wi, som äro onda, ändock kunde wilja skapa
himlar. O Gud, fördrif det tjocka mörkret i wår själ. Wi hafwa ju
outsägliga ting att wänta, så sannt du sjelf har sagt det.

Ja, högre, klarare än gull, än solen
Min själ skall skina ärofull för stolen.
Den gode Guden iklär mig skruden,
Som sjelf Han lofwat åt den kära bruden.

En ewig, oförgänglig fröjd det blifwer,
Som fridens Gud i himlens höjd mig gifwer,
Der Jesu wänner med palm i händer
Lofsjunga Lammet, som de sina känner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free