Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 2 Juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 2 Juni.
Min lust war med menniskors barn. Ordspr. 8: 31.
Det är wår stora hufwudwillfarelse, ingjuten af ormen wid
syndafallet, att wi icke hålla Gud för en Gud, en hjelpare och frälsare,
utan för en hård domare, en herre, som blott fordrar wår tjenst. Herren
har ett annat sinne. Hans enda lust är att göra oss godt. Derföre
är det hans lust att bo när menniskors barn på jorden. Der har Han
ett stort, oändligt sjukhus, fullt af elända, af jämmer och nöd — der är
hans lust. Detta är min hwila, säger Han, här will jag bo, här
behagar mig wäl. Då Jesus en dag war hungrig och skickade lärjungarna
in i en stad att köpa mat, kom under tiden en arm qwinna ur staden,
en syndbelastad hednaqwinna. Jesus talar med henne. Hennes samwete
wäckes; hon förstod, "ho Han war, som sade: Gif mig dricka". Slagen
i samwetet, men glad i hoppet, löper hon att kalla flera hedningar till
Jesus. Nu komma lärjungarna med maten och säga: Rabbi ät. Men
nu behöfde Han icke äta, hans hunger war stillad; Han hade funnit
några arma syndare att frälsa, och då säger Han: "Jag har mat, der
I icke af weten." Se här Frälsarens hjerta! Se här, hwad som är
hans lust bland menniskors barn. Det är hans mat, hans hwila, hans
lust, att Han må göra dem godt. Derföre är det hans lust att bo
ibland menniskors barn. Och att denna hans lust icke är något tillfälligt
och öfwergående, utan en djupt grundad, ewig böjelse i hans wäsende
för menniskoslägtet, det har allt ifrån werldens begynnelse det ena
århundradet och årtusendet förkunnat det andra.
Grunden är djup. Gud gjorde menniskan sig till ett beläte, Gud
skapade henne till att wara hans barn, hans sällskap och hans lust. Och
när Han skapade menniskan, denna jordens herre, skedde det icke såsom
med de öfriga kreaturen i hast, genom ett allsmäktigt: Warde! utan
för menniskans skull blef Han en egentlig Skapare, bildade och formade
med mycken flit och omsorg ur en jordklimp hennes kropp, inblåste sedan
deri sitt eget heliga wäsendes lifsanda, "och så blef menniskan en
lefwande själ". Knappt äro nu menniskorna der, så är den käre Frälsaren
ock midt ibland dem och wandrar med dem under lustgårdens träd. Ja
då, tänken I, gick det wäl an. Det war icke något synnerligt. Men
huru, om man nu sade eder, att det war först genom wårt fall, wår
synd och wår nöd, som hans lust att bo ibland oss blef rätt stark och
warm, skullen I wäl kunna tro det? Och si, så är det werkligen. Nu
började det ewiga djupet af hans Gudabarmhertighet emot oss att brusa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
