Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 12 Juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 12 Juni.
Allt kött är hö. Es. 40:6.
Allt menskligt är falskt, swagt, wacklande, owisst, ombytligt, såsom
förnuft, känsla, tanke, tycke. T. ex. än ser jag Gud uti allt, som
förekommer min blick, än tycker jag, att det finns ingen Gud i
werlden; än tänker jag, att Gud är idel och öfwerflödade nåd och kärlek,
än åter att Han är uttröttad, onådig, bortwänd, wred; än tycker jag
om mig sjelf, att jag är en ganska förswarlig christen, än åter en alldeles
ohjelplig syndare. Kortligen: tycket, känslan — allt är det såsom rör
för winden, swäfwande, owisst, falskt, ombytligt, lögnaktigt. Såsom
profeten säger: "Allt kött är hö." Så ser jag då ändtligen, att allt,
hwad jag sjelf tycker, förtjenar ingen uppmärksamhet. Herre! hwarwid
skall jag då trösta mig? Jo, ett wet jag, som är wisst och ewigt
orubbligt: I himmelen sitter en Domare på thronen, den store, helige Guden!
Han har talat och från himmelen nedsändt ett ewigt orubbligt ord,
hwars domar stå fasta såsom berg, ja, hwaraf icke en bokstaf förändras
eller warder om intet, om ock himmel och jord förgås.
Hwad säger nu detta ewiga ordet om oss, om wår wärdighet eller
owärdighet, om huru wi se ut inför Guds ögon? Swar: Det säger:
"Herren såg af himmelen uppå menniskors barn, att Han skulle se, om
der wore någon förståndig och frågade efter Gud; men de äro alla
afwikna, och allesamman odugliga, det är ingen, som gör wäl, ja, icke
en. Gud såg på jorden, och si, hon war förderfwad; menniskans ondska
war stor på jorden. Den är icke till, som är rättfärdig, icke en."
Då wi nu härtill lägga, att Gud är så helig, att för Honom icke
ens himlarna äro rena, att Han finner orenhet i sina änglar och
dårhet i sina heliga, så följer, att ingen enda menniska kan bestå för
Honom, att allesamman äro wärda den ewiga fördömelsen och äro deruti
lika, att Judas och Johannes äro lika wärda en och samma fördömelse,
att Petrus och trollkarlen Simon, jungfru Maria och skökan äro lika
förtjenta af ett och samma helwete. O, så förskräckligt och orimligt,
säger du. Ja, känn här, huru förnuftet stöter emot, då man rätt fram
uttalar, hwad som ligger i orden: "Här är ingen åtskilnad; allesamman
äro de syndare och hafwa intet att berömma sig af för Gud; men
warda rättfärdiga utan förskyllan af Guds nåd genom den förlossning,
som är skedd i Christus Jesus". Inför menniskor är det en åtskilnad,
men icke inför Gud. På jorden är det wisst ett afstånd mellan
dalbottnen och bergspetsen, men då man betraktar bådas afstånd från solen,
förswinner denna åtskilnad, den tages då icke i betraktande, ty afståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
