Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 22 Juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig. Andra åter uttrycka med denna klagan blott ett törstande efter
känslor och ljufwa förnimmelser af nåden, af Frälsarens kärlek och
närwaro. De hafwa werklig tro, hafwa nemligen i Christus sin enda tröst
och skatt, sitt allt i alla; hafwa ock genom tron fått ett nytt sinne och
weta skilja mellan den tid, de stodo under lagen, och denna under nåden.
Men de minnas ock, hwilka ljufwa känslor de i början hade, och törsta
nu efter dessa åter. Dessa borde en gång besinna, att hela Skriften
talar blott om tro, tro på Jesus Christus, och aldrig om känslor, talar
om att tro på sjelfwa ordet, såsom det lyder, och derwid hålla sig,
känslan må wara ljuf eller bitter. De borde besinna, att de böra dock göra
den gode Frälsaren till wiljes och låta sig nöja, om det behagar Honom
att fördölja sig och pröfwa deras tro, såsom Han gjorde med kananeiskan,
och ihågkomma, huru kärt det war för Honom, att hon ändå trodde,
så att Han just hade en hjertlig lust deråt och utbrast: "O, qwinna!
din tro är stor, ske dig, som du will." Och då fick hon också smaka och
se, huru ljuflig Han war. Låtom oss göra Frälsaren denna glädje!
Han har ingen större glädje af oss, än när wi tro på Honom.
Men att werkligen tro, d. ä. i allt bekymmer öfwer sig sjelf, i all
uselhet, synd och anfäktning, dock werkligen hafwa i Christus sin tröst,
sitt hållfäste, sin rättfärdighet och frid, det är alldeles nödwändigt. Och
att wi måtte få denna kraft af ordet; att Gud, som har trons gåfwa
i sin hand, måtte kunna gifwa oss en werklig och lefwande tro, dertill
är isynnerhet nödigt, att wi stilla och enfaldigt gifwa akt på något wisst
stycke af Guds ord, något wisst kärnspråk om Christus, sakta, djupt och
allwarligt betrakta det. Ty tron är af predikan. Många förspilla
Guds nåd blott genom att beständigt wända tankarna hit och dit, om
ock på andliga föremål, och kunna icke hålla ögonen på den Korsfäste
en enda stund stilla. De wilja icke tro, hwad Skriften allestädes
wittnar, att allt, allt skulle botas genom tron. Derföre hafwa de så
mångahanda omsorger, att ordet aldrig hinner sjunka ned i deras hjertan och
werka trons lif och kraft. Ett brusande haf kan icke af solens hetaste
strålar uppwärmas, då deremot en stilla yta lätteligen mottager dess
ljus och wärme. Så är det ock med hjertat.
Stilla, o stilla,
Hwila i Jesu frid!
Har du gjort illa,
Är dock din Jesus blid,
Nådig till ewig tid.
Ängsliga hjerta,
Gud är ju än ditt stöd.
Kom med din smärta,
Kom med din synd och nöd
Blott till hans hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
