Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 15 Juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 15 Juli.
Ske din wilja. Luc. 11:2.
Denna bön fordrar helt och hållet ett gudälskande hjerta — ett
hjerta, som egentligen ser blott på Guds wälbehag. Den fordrar ett
godt barns hjerta, som "ingen wilja har", utan will blott fadrens wilja
och icke behöfwer något widare skäl, hwarföre det och det skall ske, utan
endast att det är fadrens wälbehag. Tusende kunna älska något godt,
ädelt, nyttigt, nödwändigt, men det är icke detsamma som att älska Guds
wilja. Ty det är icke nog, att wi älska samma saker, som Gud älskar,
utan wi skola älska sjelfwa Guds wälbehag, utan afseende på saken som
Han will; således, älska Gud — och för hans behag älska, hwad helst
Han will, äfwen om det synes oss än så galet eller swårt, såsom när
Abraham får befallning att offra sin Isaac, "löftets son". Då kunde
han omöjligt inse något skäl dertill, utan skulle endast för Guds wilja
göra det. Och nu fordrar den tredje bönen, att wi icke blott skola
fördraga en sådan Guds wilja, utan ock älska den så, att wi bedja om
densamma. Wi skola nemligen aldrig glömma, att bön — bön måste
wara hjertats sak, icke förståndets och icke påbudets werk, utan hjertats
eget begär och angelägenhet. Men när Guds wilja är den gamle Adams
död och korsfästelse, och dessutom all menniskonatur will wara fri och
älskar sin egen wilja, så må man wäl fråga: Huru kan någon menniska
få ett sådant hjerta, som så älskar Guds wilja, att man werkligen beder
om densamma? Ett sådant hjerta får man aldrig (om man plågar sig
till döds derför) på något annat sätt, än genom en ny födelse af Gud.
Men då en själ har blifwit wäl utpinad af sin egen ondska och af lagens
heliga kraf och omsider såsom helt owärdig öfwerwäldigas af den stora
oförskyllda nåden, så att hon säger: o Jesu, det är för mycket — och hon
får i hans blod all sin rening, i hans kärlek all sin salighet, då Guds
kärlek sålunda är utgjuten i hennes hjerta — då blir henne ock Guds
wälbehag dyrare än allt, hwad som kan tänkas och nämnas. Då blir
det hjertats första fråga: "Hwad får jag göra dig till behag, du oför-
liknelige Frälsare? O, att jag måtte blott göra Guds wilja!" Och
då wet den själen icke, hwad som är godt och rätt, mer än hwad den
himmelske Fadren will; och då wet hon ingenting så ondt, som sitt eget
hjerta, och säger med fullt allwar: "Döda, o Gud, min wilja! Jag
kan icke sjelf döda den så, som jag bör, men gör det du!" Och när hon
så beder emot sig sjelf, då beder hon om Guds wilja. Således, när
jag först är uttröttad af min egen wiljas ondska och sedan så
genomträngd dels af Guds storhet, att hans wilja är mig mer än hela min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
