Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 18 Juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 18 Juli.
Du berömmer dig af lagen och wanhedrar Gud med lagens
öfwerträdelse. Ty för eder skull warder Guds namn
försmädadt ibland hedningarna. Rom. 2:23,24.
Här samlar apostelen allt, hwad han förut i kapitlet sagt och ännu
kunnat säga, till en enda förkrossande slutanmärkning: "Du berömmer
dig af lagen och wanhedrar Gud med lagens öfwerträdelse;" d. ä. just
dermed att du berömmer dig af lagen och likwäl förer ett brottsligt
lefwerne, bringar du wanära och försmädelse öfwer Gud och hans ord;
"ty för eder skull warder Guds namn försmädadt ibland hedningarna,
såsom det är skrifwet". I lefwen på ett sådant sätt, att när hedningarna
se edra gerningar och höra, att I berömmen eder af den sanne Gudens
kännedom och lag, de måste tänka, att denne Gud och denna lag kunna
icke wara goda, efter det I, som ären hans folk, gören så onda
gerningar. Såsom det är skrifwet — hos edra egna profeter klagar Gud sjelf
häröfwer och säger: "De höllo sig lika som hedningarna, dit de kommo,
och ohelgade mitt heliga namn, så att man sade om dem: är detta
Herrens folk?" Detta är sjelfwa tyngdpunkten i den förkrossande
bestraffning, apostelen här gifwer judarna. Att med sitt lefwerne komma Guds
dyra namn till försmädelse, är en så fruktanswärd sak, att ett fromt
hjerta will alldeles förgås wid blotta tanken på möjligheten att hafwa
gjort något sådant. Och här säger apostelen om judarna, att de förde
ett sådant lefwerne, att sjelfwa hedningarna i sitt mörker kunde straffa
dem och för deras skull försmädade Herrens namn. Då man betänker,
huru högt juden ansåg sig stå öfwer hedningarna genom de många och
stora företräden, han hade framför dem — huru han alltid medlidsamt
blickade ned på dem, såsom på "blinda", i "mörker warande", och att
apostelen nu kastar öfwer honom den anklagelsen, att sjelfwa hedningarna
för hans synder lärde att förakta och försmäda Gud, då måste man säga:
Det war en förskräckligt krossande sammanställning. Och så måste
menniskohjertat sönderslås och tillintetgöras, om der skall blifwa en ny födelse,
ett sannt annammande och saligt troslif af den nåd, som evangelium
förkunnar. Och detta war apostelens ändamål med denna förkrossande
predikan: det war att "rödja Herrens wäg", att "förnedra de berg och
högar". Han måste sålunda såra och bedröfwa, på det hans herrliga
evangelium skulle sedan desto bättre hela och hugswala.
Men hwad apostelen här sagt om judarna, har tywärr en
alltför träffande tillämpning på de flesta namnchristna, isynnerhet de
skriftlärda ibland oss, de lärare, som icke lära sig sjelfwa, utan lefwa fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
