Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 1 Augusti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 1 Augusti.
I som frukten Herren, trösten uppå Honom; ty Han
felar eder intet. Syr. 2:7.
Här frågar någon: Huru skola wi då frukta Gud och förtrösta på
Honom? Swar: Blott så, att det motswarar, hwad Gud werkligen
är. Wi måste känna Honom rätt, då hafwa wi genast både
gudsfruktan och tro. Då wi äro lättsinniga och säkra, kommer det endast deraf,
att wi icke weta, tro eller besinna, huru Gud är. Trodde wi rätt,
huru stor och mäktig Gud är, och hwilken helig nitälskare emot all synd
Han är, huru sannfärdig Han är i sina hotelser, huru nära Han är oss
och ser allting, samt huru nådelig och trofast m. m., så skulle wi
sannerligen både frukta Honom och förtrösta på Honom. Och när wi nu
betrakta alla dessa Guds egenskaper, hwilka wi borde liksom med ögonen
se i alla hans domar, som wi känna ur ordet och erfarenheten, och om
wi dermed jemföra, hwad Han sjelf i ordet så ofta bjuder om wår
fruktan och förtröstan på Honom, så blir swaret detta: Wi skola så frukta
Gud och på Honom förtrösta, att wi frukta eljest ingenting, huru
fruktanswärdt det i sig sjelft må wara, nej, platt ingenting skola wi frukta,
utan endast Gud; och att wi förtrösta eljest på ingenting, huru starkt,
förträffligt och pålitligt det än må synas, nej, på alldeles ingenting,
utan endast på Gud. Si, då blefwe Herren wår ende Gud. Då blefwe
Han ensam föremålet för wårt hjertas fruktan, förtröstan och dyrkan.
Men huru skall jag dock förstå detta, att jag för ingenting skall
frukta, utom för Gud? Det är ju dock många fruktanswärda ting på
jorden, för hwilka man måste rysa wid blotta tanken derpå. Tänk dig
blott, huru mycket ondt bittra och mäktiga fiender kunna göra oss, eller
tänk dig, hwad det wore, att under mördarens hand uppgifwa sin anda,
eller att förlora sin syn eller sitt förstånd för hela sin lifstid, eller att
angripas af någon förskräcklig sjukdom, som aldrig kan botas, eller blifwa
sönderkrossad af ett åskslag, med flera fruktanswärda händelser. Måste
man icke frukta sådant? Swar: Jo, så måste wisserligen hwar och
en, som icke i den allsmäktige Herren har sin ende Gud. Den åter,
som werkligen tror och besinnar, att en lefwande, tänkande, wakande
och allsmäktig Gud är allestädes nära, ja, den som får sina andliga
sinnen öppnade, så att han ser och tror sådant, den wet, att ingenting
af allt detta förskräckliga kan röra ens ett hår på hans hufwud, med
mindre denne trofaste och allsmäktige Fadren beslutit det. Om Han
will, träffar dig blixten, sjukdomen, olyckan, bråddöden; men har Han
beslutit annat, kan intet af allt detta röra dig. Ser Han det för dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
