Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 17 Augusti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ändock Han war rik, wardt Han likwäl fattig för wår skull, på
det wi genom hans fattigdom skulle warda rika." Han kom ju
sannerligen icke för sin egen skull och blef menniska; det skedde ju allt för wår
skull och oss till godo. Såsom Skriften så tydligt wittnar och säger:
"Den der af ingen synd wisste, Honom har Gud för oss gjort till synd,
på det wi skulle warda Guds rättfärdighet genom Honom." Se
hwilket kostligt byte! Han tager wåra synder och gifwer oss sin rättfärdighet.
Bruden war fattig och skuldkräfd; men brudgummen tager hennes
skulder och gifwer henne sina rikedomar. Detta är ju hela evangelii
hufwudinnehåll. Men för det andra innehåller det, att hwar och en, som
nu tror på Christus och blir förenad med Honom, är ock i samma stund
delaktig af allt detta, som Christus förwärfwat oss: hans lydnad, hans
helighet och rättfärdighet, hans lidande och döds förtjenst, allt blir så
alldeles wårt eget, som om wi sjelfwa hade gjort och warit och lidit,
hwad Han gjorde och led. Då en arm syndare börjar hungra och
törsta efter denna nåd och med någon hjertats tro omfattar den, då
warder all denna Christi förtjenst honom skänkt och tillräknad såsom hans
egen förtjenst och rättfärdighet, hwaraf han skall i alla sina lifsdagar
trösta och berömma sig emot sina dagliga synder och uselheter. Märk:
det är alldeles icke nog, att du wet detta och ofta har hört det, utan
det måste få länge behjertas, beskådas och betraktas, att ditt hjerta får
tröst deraf och kan med allwar säga: Det är mitt! Då först ger det
lif, och då först börjar en salig umgängelse mellan bruden och
brudgummen. O, hwilken underlig och hög tröst att kunna med hjertats tro
säga: "Allt mitt är hans, och hans är mitt. Min synd är hans synd;
min nöd blef hans nöd; men hans rättfärdighet är min rättfärdighet;
hans lydnad min lydnad; hans blod min renhet; hans död mitt lif!
Lofwadt ware hans namn! Mot min synd sätter jag hans rättfärdighet;
mot min köld hans kärlek; mot min swaghet hans starkhet — och
säger så: Är jag syndig, så är Christus rättfärdig; är jag kall, så är
Christus warm; är jag försagd och ängslig, så är Christus allsintet
försagd, Han wet råd. Kortligen, allt hans är mitt, och mitt är hans."
Si, så will Han sjelf, att wi skola tro!
Nu på Jesus jag tror,
Och hos Honom jag bor,
I hans sköte jag hwilar så godt;
Jag är hans, Han är min,
Han mig tagit till sin,
Uti Honom all sällhet jag fått.
O, min Jesus, så blif
I mitt hjerta och drif
Derur allt, som kan störa min frid!
Nu ej annat jag will
Än blott höra dig till,
Du min brudgum och frälsare blid!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
