Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 23 Augusti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändå få hafwa Honom och hans wälbehag, som skall wara wårt enda
nödwändiga.
Och häraf finna wi nu, att det sista budet sammanlöper med det
första alldeles såsom i en ring; så att det egentligen fordrar blott, att
Herren Gud får wara hjertats enda Gud, enda föremålet för wårt begär,
wår kärlek, wår törst och trängtan. Och detta war ju det gudomliga
majestätets mening, då Han skapade menniskan till sitt beläte, nemligen
att hon skulle i allting blott se på Honom, lefwa i Honom och af
Honom, såsom sitt ursprung och element. Till Guds beläte och det sanna
lifwet hörde förnämligast det, att menniskan hade ett hjerta, i hwilket
Gud bodde, ett hjerta, som icke kunde lefwa utan Honom, som törstade
efter och närde sig med Honom, liksom barnet när sig med sin moders
mjölk. Ja, denna törst efter Gud inplantade Han så djupt i menniskan
uti skapelsen, att wårt hjerta skulle wara utan lugn, ro och frid, så länge
det icke omfattade Honom, den lefwande Guden, och i Honom allena
hade sin lust och fulla förnöjelse. Ingen jordisk lust eller fröjd, intet
silfwer eller guld, ingen konst eller wetenskap, ingen ära, intet
herrawälde, ingen werld och ingen himmel med alla sina härar skulle
tillfredsställa menniskohjertats innersta åstundan eller längtan. Menniskohjertat
skulle midt i besittningen af alla dessa ting wara fattigt och eländigt
utan Honom, den lefwande Guden, det högsta goda. Allt annat, hwad
namn det ock måtte hafwa, skulle menniskan akta owärdigt sitt begär.
Hela werlden, med allt hwad hon är och har, skulle icke gifwa oss så
mycket som en droppe af tillfredsställelse för wårt törstande hjerta. Efter
det allrastörsta, det allrahögsta, efter det oändliga och ewiga, efter Honom
allena, wår Herre och Gud, skulle wi törsta. Han allena wille wara
wår wederqwickelse, wår ro och wår uppfyllelse. Detta war Guds wilja,
när Han skapade menniskan till sin afbild. Derföre danade Han wårt
hjerta så, att det är fullt af oändlig trängtan, begär och åstundan.
Men hans mening war, att Han sjelf skulle wara föremålet derför. Nu
frågas: Har icke den store Guden ännu i dag samma wilja och mening?
Jo, sannerligen, hans första och sista bud gå ännu i dag ut på
detsamma: "Du skall älska Herren din Gud af allt ditt hjerta, af all din
själ, af alla dina krafter och af all din håg."
Du har igenlöst mig, Jesus, med ditt blod och gjort mig fri,
Att jag skulle lefwa Gudi och hans egen ewigt bli;
Att jag skulle Honom älska i rättfärdighet och frid,
Först på jorden, se´n i himlen, efter wäl fulländad strid.
Tag du då mitt arma hjerta, dyre Herre Jesu Christ!
Det är ondt från moderlifvet, fullt med skrymteri och list.
Tag det, tag det dock till godo och förnya det alltmer
Efter det beläte, Herre, som med wälbehag du ser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
