Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 25 Augusti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sofwa. Så är det äfwen för en christen ett oändligt godt, när han
somnar in i tron från en werld full af uselhet, faror, synder och sorger,
fastän köttet icke älskar den sömnen. Wi få ock tacka Gud, att denna
wår obenägenhet för döden icke fördömer oss, då wi ju i allting lefwa
på förlåtelse! — nej, wår benådning står på en wida fastare grund,
än att den skulle rubbas genom någon slags swaghet eller synd, så länge
wi i allt hafwa wårt hopp under Christi wingar. Och nu, hwad
händer då, när Herren kallar oss? O, då händer det stora, hwarpå wi så
länge tänkt, det högtidliga inträdet i Herrens rolighet, i en werld, hwars
herrlighet intet öga förut sett, och intet öra hört. Tänk, då wi skola
förlossas från allt ondt i denna syndens och sorgernas onda werld och
emottaga allt det goda, som en allsmäktig Gud kan i sitt salighetsrike
bereda sina wänner, när Han just företager sig att göra dem godt!
Så finna wi då, att fastän naturen icke älskar döden, utan kröker
sig och skyr för honom, är han likwäl mycket god och wälgörande, när
man blott insomnar under Christi wingar. Derföre böra de christna
stilla sitt hjerta för Gud och söka få en mild och försonad stämning
emot döden, att de icke falla i djefwulens snara och börja egenwilligt
sky för sin hulde Faders wisa och goda wilja med dem. Likwäl är det
alldeles i sin ordning, att en christen blir något underlig till mods, när
den sista gästen helsar honom. Att gå från en werld till en annan, o
— hwad är det icke för ett steg! Att ur sitt sofrum framträda inför
den Högstes ansigte, i kretsen af de heliga änglarna — tänk, hwilken
förändring! Af hwilken sällsam känsla måste icke hjertat klappa wid en
sådan stund! Men hwad som är otillbörligt för ett benådadt Guds barn,
är denna egenwilliga afsky och otrosbäfwan, hwarigenom man betraktar
dödens inbrott såsom ett fiendtligt anfall, då den likwäl kommer för att
befria oss från allt ondt och bereda oss en god hwila. Skulle man wäl
anse det som ett fiendtligt anfall, när en moder lägger sitt späda barn
i waggan? Eller om jag wore inspärrad af fiender i ett torn, och min
konung komme med krigsmakt för att befria mig — der blefwe wisst
strid och buller, men skulle wäl jag då bäfwa, såsom för ett fiendtligt
angrepp? Skulle jag icke betänka, att det war mig till godo! — Skall
jag blifwa ängslig, då ett högtidligt tåg af änglar nalkas, för att rycka
mig från mina fiender och på mitt hufwud sätta lifwets krona? Allt
detta händer ju sannerligen hwarje Guds barn i dess död, så wisst som
wår Frälsare sjelf sade wid sitt hulda afsked: "Jag kommer åter till eder,
för att taga eder till mig, att hwar jag är, der skolen I ock wara."
Uppswulgen i segren är döden förwisst,
Så står det, ja, så står det skrifwet.
Sitt wälde "förskräckelsens konung" har mist,
Besegrad för ewigt af lifwet.
Hwad fruktar jag ännu och ängslar mig? Hwad?
Nej, hellre jag sjunger, frimodig och glad,
Uppswulgen i segren är döden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
