Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 3 September
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 3 September.
Waren glada i hoppet. Rom. 12:12.
Med hoppet menar apostelen de trognas förwäntan af den
tillkomande herrligheten. Tron omfattar Guds närwarande nåd, men hoppet
ser upp till "den herrlighet, som Gud skall gifwa". Nu säger apostelen,
att wi i detta hopp skola wara glada. Apostelen bjuder icke, att wi
skola wara glada öfwer ingenting — icke heller öfwer något ringa eller
förgängligt, utan han föreställer oss hela den ewiga salighetens hopp till
glädjeämne. Om wi rätt besinnade detta, nemligen till hwilket hopp
wi äro kallade, och sedan rätt lefwande trodde, hwad Gud lofwat, skulle
wi säkert wara fulla med fröjd — och det icke blott i de dagar, då det
går oss wäl, utan äfwen wid wåra bedröfligaste erfarenheter på jorden.
Och denna glädje, glädjen i hoppet, är af en wida större wigt och
wälsignelse, än wi wanligen tänka; den medför en ny kraft i hela wår
christendom. Må wi derföre något närmare betrakta detta ämne.
Hwad nu angår hoppets föremål, eller de herrliga ting wi af Gud
förbida, skola wi wäl aldrig i tiden kunna rätt fatta dem; ty "hwad
intet öga sett, och hwad intet öra hört, det har Gud beredt dem, som
Honom älska". Men redan det, som wi uti Guds löften se och ana,
är så stort och herrligt, att ingen menniska kan utsäga det. Hwem kan
säga, huru mycket det innebär, att wi skola warda Guds arfwingar och
Christi medarfwingar? Och hwilka äro de, som skola blifwa så
årofulla och saliga? Uttryckligen alla de, som häri tiden äro Guds barn;
ty så lyder ordet: "Äro wi nu barn, så äro wi ock Guds arfwingar
och Christi medarfwingar" — således, hwar och en som blifwit uttagen
från werlden, som genom Guds ord och Ande blifwit uppwäckt ur
syndasömnen och funnit sin salighet blott i Christus samt ännu städse, med
alla sina skröpligheter, hänger wid Honom, icke kan umbära hans nåd
och wänskap, ja, hans kött och hans blod, d. ä. hans försoning, utan
har deruti sin mat, sitt lifsbehof för själen. Så säger Herren Christus:
"Hwilken som äter mitt kött och dricker mitt blod, han har ewinnerligt
lif, och jag skall uppwäcka honom på yttersta dagen." Tänk, att Herren
Christus säger sjelf om alla sådana fattiga själar, som blott i hans
försoning hafwa sin tröst, att de skola hafwa det ewiga lifwets salighet.
Och det säger Han alldeles bestämdt och upprepar det många gånger.
Hwem kan då säga, huru lycklig en sådan menniska är? Hwem kan
utsäga, huru mycket som ligger i Christi egna ord: "Då skola de
rättfärdiga skina såsom solen i deras Faders rike." Hwem kan utsäga, huru
mycket det innebär, som Johannes säger: "Då warda wi Honom lika;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
