Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 8 September
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 8 September.
Då sade ormen till qwinnan. Ingalunda skolen I dö. 1 Mos. 3:4.
Märk här, huru djefwulen börjar sina anfall. Han börjar med att
sakta lossa på det band, som höll menniskan, nemligen tron på Guds
ord. Han säger allraförst: Ja, skulle Gud hafwa sagt, I skolen icke
äta af allehanda träd i lustgården? Han talar ännu försigtigt. Han
säger ännu intet bestämdt, han hemställer det till Evas egen eftertanke,
will, att hon skall bruka sitt förnuft och eftersinna, om ett sådant Guds
bud kunde wara rimligt, eller om de icke tilläfwentyrs hade missförstått
det. Så snart Eva inlät sig i samtal, steg genast hans dristighet, så
att han sedan säger bestämdt: Ingalunda skolen I dö. Så brukar
djefwulen. Han börjar med att rubba tron, förwirra förståndet om
Guds ord och gör menniskan owiss om Guds mening. Winner han
deruti, då winner han allt. Förblir menniskan deremot fast i en lefwande
tro på ordet, då är ingen begärelse så mäktig, intet fall så djupt, att
icke allt ännu hjelpes. Detta wet djefwulen. "Derföre", såsom Luther
säger, "umgicks han dermed, att han genom sitt tal skulle föra Eva ifrån
det, som Gud hade sagt, och har således, sedan han röjt ordet ur
wägen, förderfwat den bästa wilja, hwilken menniskan förut hade, så att
hon uppreste sig emot Gud; har ock förwridit och förderfwat förståndet,
så att det twiflade på Guds wilja. Deraf följer då en olydig och Gud
motsträfwig hand, som utsträcker sig mot Guds bud att plocka äpplet;
derefter äfwen en olydig, motsträfwig mun och tänder. Kortligen, på
otro eller twifwel om Gud och hans ord följer allt ondt. Ty hwad
kan wara mer ondt än att blifwa Gud ohörsam och lyda djefwulen?"
Sådant åsyftade han nu med sin första fräcka och försåtliga fråga: Ja,
skulle Gud hafwa sagt? såwäl som ock med dessa ord: Ingalunda
skolen I dö. Som wille han säga: I ären sannerligen goda narrar, om
I tron, att Gud har så sagt; ty Gud är ingalunda en sådan, som
synnerligen frågar efter, om I äten eller icke äten. Och dessutom, skullen
I, som ären insatta till herrskare öfwer hela jorden, stå under ett
sådant band, att I icke skullen hafwa frihet att äta af allehanda träd i
lustgården? Wore icke detta en motsägelse, mot hwad Gud har sagt
till eder: Si, jag har gifwit eder allehanda fruktsamma träd, eder till
mat. På detta sätt arbetar den gamle ormen på att förbrylla
qwinnan samt föra henne i owisshet och otro på Guds ord.
Samma sätt brukar han ännu i dag. Är det icke märkwärdigt,
att man ännu ofta hör alldeles amma ord af mången listig orm,
genom hwilken djefwulen söker bortrycka tron ur enfaldiga själar! "Skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
