- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
509

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 11 September

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den 11 September.

Densamme skall söndertrampa ditt hufwud, och du skall stinga
Honom i hans häl.
1 Mos. 3: 15.

I dessa ord ligger det första frökornet till icke blott de första
menniskornas tröst och salighet, utan ock till allt Guds evangelium, till hela
Guds nåderike på jorden. Det första, wi här skola betrakta, är, att då
Herren börjar sitt strafftal till satan, med de orden: "Efter du har gjort
detta" (nemligen beswikit menniskan, fört henne i synd och förbannelse),
slutar Han med de orden: "Densamme skall söndertrampa ditt hufwud".
Här ser jag, att det är för wårt syndafall, som Herren här brinner,
att det war detta, som skulle hämnas — och så kraftfullt, att Han säger
till förföraren: Ditt hufwud skall sönderkrossas, söndertrampas — efter
du har gjort detta. Här ser jag, att Herren Gud sjelf antagit sig wår
sak och står på wår sida emot satan, att hämnas på honom och frälsa
oss — och det med så brinnande hjerta, att han brukar de starkaste
hotelseord, som kunna tänkas; ty hwad kan tänkas mer förskräckligt och
dödande för ormen, än att hans hufwud skall söndertrampas, sönderkrossas.
Detta har wisserligen för den listige satan warit ett förfärligt ord. Så
se wi åter här, att Gud brinner af nit för sin förlorade son, menniskan.
Likaså se wi, huru Christus upptändes, när Han talade om dem, som
förarga (d. ä. förleda, förderfwa) de små, som tro på Honom; man har
aldrig hört af den milde Frälsarens mun så hårda ord, som då Han
talar om en qwarnsten, som borde bindas wid halsen på sådana
förförare och i hast föra dem i hafwets djup. Af sådana ord borde man
dock märka Guds brinnande hjerta för själarna, borde man åtminstone
märka, att Gud icke är så liknöjd om oss, som wårt arga, otrogna hjerta
utmålar Honom. Wi hafwa wisserligen hans bestämda försäkringar om
detta hans kärleksnit — wi hafwa ännu mer bewis deraf i werk och
gerning, i allt hwad Han gjort för wår frälsning; men wåra hjertan
äro sådana, att wi ofta icke tro eller besinna dessa stora bewis. Då
kunna wi ofta lättare tro, hwad wi sjelfwa upptäcka, när Herren icke
talar till oss. Här få wi liksom lyssna — lyssna på Herrens tal till
ormen, och sjelfwa deraf upptäcka hans innersta tankar om oss. Efter
du har gjort detta, förbannad ware du öfwer allt det, som har lif —
och qwinnans säd skall söndertrampa ditt hufwud.

Det andra, som jag här märker, är, att Herren gör wår sak till
en affär mellan Christus och djefwulen. Han säger, att qwinnans säd
skall krossa ormens hufwud, och ormen skall krossa qwinnosädens häl.
Det förtjenar märkas, att i grundtexten står samma ord om ormens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0515.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free