Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 19 September
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 19 September.
Si, uppå händerna har jag upptecknat dig. Es. 49: 16.
Si, uppå händerna har jag upptecknat dig, säger Herren. Härmed
will Herren fulleligen öfwertyga sitt bedröfwade Sion, sina arma barn
på jorden, att om Han ock wille — hwilket Han dock uttryckligen nekar
— så kan Han likwäl icke förgäta dem; ty, säger Han, uppå händerna
har jag upptecknat dig. Hwar skulle jag då göra af mina händer, om
jag skulle förgäta dig, då du står der inskrifwen och således står såsom
en tänkeskrift städse för mina ögon? Men det är icke blott denna bild,
som Herren afser. Här är något djupare. Herren har oss tecknade på
sina händer icke blott så, som man kan der bära en mans namn
infattadt uti en ring, utan ordet i grundspråket betecknar det flata i handen;
derföre, och då Herrens Ande äfwen i gamla testamentet, långt förrän
dessa ord talades, förkunnat Christi händers och fötters genomborrande
såsom i Davids tjuguandra psalm, der Messias klagar: "Mina händer
och fötter hafwa de genomborrat", så är det på goda grunder, som biskop
Hersleb menar, att de orden: si, uppå mina händer har jag upptecknat
dig, hafwa afseende på den handteckning, som Herren Christus fick af
spikarna i sina händer, hwilka Han ock med en synnerlig omsorg ofta
wisade sina lärjungar efter sin uppståndelse. Hersleb tillägger: "Hålen
efter spikarna uti Christi händer äro Honom en stadigwarande
påminnelse om dem, för hwilka Han så låtit genomborra sig. Der har Han
upptecknat oss icke med bläck, utan med sitt eget blod; icke så lösligen,
utan alldeles twärtigenom; icke med penna eller griffel, utan med jernstil,
jernnaglar eller spikar — på det Han aldrig skall kunna, hwad Han
dessutom aldrig will, förgäta oss utan det skall heta, såsom David säger:
"Om jag förgäter dig, Jerusalem, så warde min högra hand förgäten!"
Så will ock Herren här säga: "Du behöfwer icke frukta, du suckande
själ, att jag skall förgäta dig, så länge jag icke förgäter min högra hand,
mina begge händer, på hwilka du står upptecknad; jag måste först
förglömma mina egna händer, om jag skall förgäta dig." Sannerligen
menar Herren något stort med sina ord: Si, uppå händerna har jag
upptecknat dig — och något stort war ock det, att Christus uppfor från
jorden med genomborrade händer till himmelen. Men hwad som för
oss är det begripligaste, säkraste och nyttigaste är, att wi alla äro för
ewigt intecknade i de såren, såsom delegare i den försoning, som är skedd
i Christus Jesus; att wi hafwa alla del deri, det är, hwad Skriften
tydligast uppenbarat. Och från den delaktigheten kunna wi aldrig skiljas,
huru förtwifladt illa det kan se ut för oss. Ja, äfwen om wi äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
