Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 2 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 2 Oktober.
Såsom ock wi förlåta dem, oss skyldiga äro. Matth. 6: 12.
Detta tillägg till den femte bönen anses af många fromma själar
mycket förskräckligt, så att de häraf ofta blifwa modfällda; men det
beror af missförstånd. Detta tillägg skall twärtom bidraga till en
förwissning i tron, om wi rätt förstå det. För några falska christna, som
kunna lefwa i oförsonlighet och hat, är det med rätta förskräckligt och
är för dem den bindenyckel, hwarmed de sannerligen äro bundna till
ewig fördömelse.
Låtom oss då betrakta detta tillägg: Såsom ock wi förlåta dem, oss
skyldiga äro. Mången har undrat, om Herren Christus werkligen wille
säga, att endast så wida wi förlåta wår nästa, skall Han förlåta oss,
och man har tänkt: Han är ju Gud och icke menniska och dömer ju
icke, såsom ögonen se; och huru kunde wi någonsin wara rätt trygga
om förlåtelse, om Gud icke förlåter, mer än wi förlåta? — men wi
behöfwa icke wara i owisshet om meningen af detta tillägg, då wi ju
se, huru Herren sjelf förklarade det, så snart Han hade förestafwat
Fader wår. Det första, Han då talade, war just till förklarande af detta
stycke, och Han sade: "Ty om I förlåten menniskorna deras brott, så
förlåter ock eder himmelske Fader eder. Men om I icke förlåten
menniskorna deras brott, så skall eder Fader icke heller förlåta eder edra brott."
Och i Matth. 18 gör Herren en särskild liknelse att inskärpa detta
förhållande, nemligen om den tjenaren, som war skyldig tiotusen pund och
fick allt eftergifwet, men sedan utkräfde till yttersta skärfwen sin
medtjenares skuld om hundra penningar och för denna obarmhertighet åter
föll under sin egen stora skuld, som nu skulle också betalas till yttersta
skärfwen. Då förklarar Herren: "Så skall ock min himmelske Fader göra
eder, om I icke förlåten af edert hjerta hwar och en sin broder, det de
bryta." Af allt detta märka wi wäl Herrens allwarliga mening med
detta tillägg. Men af denna liknelse finna wi ock, att denna punkt alls
icke angår werlden. Den will säga: Om en god menniska, som dock
icke för egen del gjort räkenskap med Konungen, d. ä. icke genom
bättring och tro kommit i förening med Gud, utan lefwer i det naturliga
tillståndet — om en sådan är än så säll i medwetandet, att ingen owän
hafwa på jorden, utan att hon hjertligen gerna förlåter alla elaka
menniskor deras brott emot henne, så blir hon dock kastad till afgrundens
yttersta mörker, blott derföre att hon icke hade för egen del gjort
räkenskap med Konungen. Detta är det första, som här må betänkas. Men
å andra sidan: om en menniska genom Guds stora nåd och Fadrens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
