Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 6 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 6 Oktober.
Hwilken will åklaga dem, som Gud har utkorat? Gud är den,
som rättfärdigar. Rom. 8: 33.
Mer kort och ordagrannt: "Hwilken will åklaga Guds utwalda?"
"Guds utwalda" äro de, som "äro i Christus Jesus", i hwilken Gud
har allt sitt behag, och "i hwilken Han har utwalt oss före werldens
grundläggning". Dessa äro de, hwilka Han ock i tiden uttagit från
werlden eller afskiljt till sina barn och arfwingar; hwarom Herren sade:
"Jag har utwalt eder ifrån werlden." Detta är den enda sanna och
helsosamma anwändningen af ordet "utwalda", hwilken anwändning står
tillsammans med allt Guds ord och ingifwer både tröst och gudsfruktan.
Skulle jag deremot wända mina tankar på Guds för oss hemliga
förutseende och göra mig antingen den tanken, att Han sett, det jag skall
blifwa i tron intill ändan, eller ock att jag icke skall blifwa det, så
wore detta att bruka ett för christna owärdigt lättsinne i heliga och
allwarsamma frågor, ja, att grunda sin tröst eller sin oro på lösa tankar
och föreställningar. Det enda säkra är, att så länge wi icke "sjelfwiljande
synda" eller affalla, utan frukta för att förlora Christus, skall
ingenting kunna skilja oss ifrån hans kärlek, och då äro wi alla stunder
Guds utwalda. Likasom Petrus säger: "I ären det utwalda slägtet",
så betecknar wår apostel här de trogna såsom Guds utwalda, men
anförer dock en annan och särskild grund för den trösten, att ingen
anklagelse skall drabba dem, nemligen denna: Gud är den, som rättfärdigar.
Deraf märka wi, att han i denna fråga icke grundar wår tröst på Guds
förutseende, hwilket alltid är för oss förborgadt. Men emot "anklaga"
swarar "rättfärdiga", såsom en fullkomligt motsatt handling. Då Gud
rättfärdigar, gäller ingen anklagelse. Sådan är apostelens tröst på
detta ställe.
Gud är den, som rättfärdigar. Gud är den ende domaren, Gud
är den, som wi med wåra synder förolämpat; såsom David säger: "Mot
dig allena har jag syndat". Då nu Gud rättfärdigar, hwilken will då
anklaga? Hwad gälla då hjertats eller samwetets anklagelser? Det
ligger en besynnerligt mäktig tröst i den omständigheten, som många
förbise, att under det Gud är den ende, wi hafwa att frukta, det är Gud
sjelf, som rättfärdigar, Gud sjelf, som förswarar oss, Gud sjelf, som
tagit wår sak på sitt hjerta, Gud sjelf, som brukar så många ord för
att öfwertyga oss om sin nåds fasthet. Tänk, då Herren Gud alltifrån
ewighet haft detta uppsåt och från werldens begynnelse förkunnat, att
Han sjelf wille gifwa en hjelp för wåra synder, och har i tidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
