Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 12 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 12 Oktober.
Synden skall icke warda wäldig öfwer eder, efter I ären icke
under lagen utan under nåden. Rom. 6: 14.
Apostelen säger, att de som lefwa under nåden och icke under lagen,
öfwer dem skall synden icke warda wäldig. Detta är ju en besynnerlig
försäkran. Men hwaraf beror då detta förhållande, att synden icke skall
få herrawäldet öfwer oss, derföre att wi icke äro under lagen, utan
under nåden? Detta grundar sig på twenne omständigheter. Den
första grunden ligger i det af nåden pånyttfödda hjertats art; den andra
åter i Guds hjerta och regering. Då en själ är "genom lagen dödad
ifrån lagen" och nu lefwer blott af nåd, har hon dermed äfwen fått ett
nytt hjerta, som nu innerligen älskar Gud och hans wilja och werkligen
hatar synden; då hon deremot förut, när hon gick under lagens
träldomsok och icke trodde denna förlåtelse, utan såg Gud hotande och wred
för hennes synder, icke kunde af hjertat älska Honom och hata synden.
Hon kunde wäl för Guds hotelser ängslas öfwer synden och lida af henne,
men icke werkligt hata och förbanna henne, utan förhöll sig till synden
såsom en förjagad älskare, hwilken med sorg sliter sig från det älskade
föremålet, blott för fadrens stränghet. Emedan Gud stod för själens
öga blott såsom hotande och wred, kunde hon icke få kärlek, lust och
fröjd i Honom, och derföre hade hon sin kärlek fästad wid den synd,
Han fördömde. Det är, såsom en Andens man rätteligen anmärkt:
"Oförlåten synd är älskad; blott förlåten synd är hatad". Men kärleken
är den mäktigaste kraft i menniskan; det som är föremål för min kärlek,
det beherrskar mig. Den kärlek och fröjd i Herren och det hat till synden,
som uppstår i en själ, hwilken ifrån lagens träldom försättes i nådens
rike, är dessutom icke blott en naturlig genkärlek, utan werkligen "Guds
säd" i den pånyttfödda, Guds Helige Ande, boende i den troendes
hjerta; och det är endast denna Guds säd, som öfwerwinner, beherrskar
och dödar synden, ja, som t. o. med gör, att wi "icke kunna synda",
såsom Johannes säger, icke kunna trifwas med synden och derföre icke
kunna "gifwa oss till att tjena" henne — och så länge har hon icke
herrawälde. Detta är det första, som här är att märka, för att förstå
wårt språk.
Dessutom är här ännu en annan hemlighet. Då apostelen säger,
att "synden skall icke warda wäldig öfwer dem, som icke äro under
lagen, utan under nåden", grundar sig denna försäkran på något mer
än wårt nya heliga sinne; den grundar sig ock på Gud sjelf.
Hemligheten är den, att då en menniska är "genom lag dödad ifrån lagen"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
