Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 14 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 14 Oktober.
Och han (Abraham) wardt icke swag i tron. Rom. 4: 19.
Icke swag i tron. Detta är ett wanligt sätt att uttrycka
motsatsen och betyder således, att han hade en mycket stark tro. Detta
må dock icke så förstås, som hade Abraham aldrig haft att kämpa med
otro, eller att han aldrig kännt någon swaghet i tron, hwaraf andra
helgon wanligen lidit. Apostelen wisste wäl af historien, att äfwen
Abraham wid löftets förnyande, 1 Mos. 17, icke kunde undgå att tänka
på sin och Saras höga ålder, såsom wi märka, då han med ett leende
sade i sitt hjerta: "Skulle mig, som är hundrade år gammal, födas
en son", och då han just nu började att tala för Ismael, likasom han
förut welat föreslå, att Eleasars son kunde få blifwa hans arfwinge.
Men då apostelen likwäl säger: "Han wardt icke swag i tron", gifwer
han oss dermed en ganska nyttig lärdom om trons natur, dess styrka och
swaghet. Wi mena wanligen, att trons styrka skall bewisa sig i en
beständigt glad och frimodig anda, och deremot att känslan af swaghet,
räddhåga och bekymmer skall beteckna en swag tro. Här kunna wi nu
lära något annat. Abraham har haft en stark tro och dock kunnat
försättas i fruktan och bäfwan. Sanna förhållandet är, att trons styrka
bewisar sig egentligen under mörker och anfäktning — icke i glada och
ljusa dagar. Ett gladt och frimodigt sinne kan ofta endast beteckna, att
man lättsinnigt förbiser heliga pligter och hotande faror, eller ock att
man gynnas med ljufliga nådekänslor. Men att med waken
uppmärksamhet på bekymrande förhållanden och under saknad af all kännbar nåd
likwäl kunna fasthålla Herrens löften och på grund af dessa wara
frimodig och glad, det är wisst ett tecken till en stark tro. Men äfwen
om man icke kan wara glad och frimodig under mörkret och kampen,
men dock kan behålla fästet i Guds makt och trohet, så är detta icke
mindre ett tecken af en stark tro. Då här säges, att Abraham war icke
swag i tron, will det säga, att han i striden med sitt förnuft, hwilket
har welat beröfwa honom hoppet, har genom Guds kraft behållit segren,
så att han dock uthärdat i denna kamp, icke lemnat Guds löfte och
hoppet ur sitt hjerta, utan ännu alltid, huru orimligt det än syntes,
wäntat på löftets fullbordan, tilldess omsider förnuftets leende förwandlades
till ett saligt leende af åskådning, då Saras barn låg för hans ögon,
och den lyckliga modren utbrast: "Gud har gjort mig ett löje." Men
apostelen förklarar ytterligare, hwari Abrahams trosstyrka wisade sig,
då han säger:
Han aktade icke sin halfdöda kropp, ty han war nära hundrade
år gammal, ej heller Saras halfdöda qwed. Han har wäl kännt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
