- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
584

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 18 Oktober

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

efter wåra missgerningar. Och si, sådan är Gud! Han handlar
alldeles icke med oss efter wåra synder; om Gud en enda stund handladt
med oss efter wåra synder, så blefwe intet kött frälst! Men hela Christi
rike på jorden är idel förlåtelse öfwer alla, som i tron hålla sig till
Christus, ja, ett beständigt förlåtande, ett alldeles oförskyldt förlåtande
och ett grundligt förlåtande.

Eller är det icke nog säkert och bekräftadt, att Gud förlåter alla
dina synder? Har icke himmel, jord och helwete, ja menniskor och andar
wäl och eftertryckligen fått weta, att Gud förlåter alla synder, och att
ingen warder fördömd för syndens storlek, utan endast för nådens
förakt. Gud har sjelf i egen person, samt genom profeter och änglar, ja,
genom ende Sonen och hans apostlar och genom en stor evangelisters
skara, med tusende fasta försäkringar betygat, att Han will förlåta
synder. Alla helwetets portar skola icke kullslå wittnesbördet af denna
lysande här, eller beröfwa oss wår wisshet om syndernas förlåtelse. Hela
bibeln, från början till slut, innehåller egentligen intet annat än Guds
stora anstalter till syndernas förlåtelse. Sjelfwa lagen war utgifwen
förnämligast derföre, att wi måtte lära wärdera och emottaga förlåtelsen.
Och allt, hwad Guds Son gjorde på jorden, det skedde allt till
wåra synders förlåtelse. Han blef ett menniskobarn, blef wår broder och
medlare, uttryckligen derföre, såsom ängelen sade, att Han skulle frälsa
sitt folk ifrån deras synder. Han utgöt sitt heliga blod uttryckligen
derföre, att Han skulle försona werldens synder, såsom Han sjelf sade: "Mitt
blod warder utgjutet till syndernas förlåtelse." Han instiftade döpelsen,
deruti Han upptager oss i ett ewigt nådeförbund. Han instiftade
nattwarden, för att der kunna ofta under wår wandring gifwa oss en ny
försäkran om syndernas förlåtelse; Han lärde oss i Fader wår dagligen
och bestämdt bedja: Förlåt oss wåra skulder. Hwarföre skulle Han göra
allt detta, om det icke warit hans allwarliga mening och wilja att
förlåta synder? Gud har sannerligen icke gifwit oss sin Son från himmelen
för att fördöma werlden, eller blott för något kort, timligt godt!
Allt, hwad Herren gjort, försäkrar oss, att Han har en werklig och
allwarlig wilja att förlåta oss wåra synder, återtaga oss till sina barn och
käraste wänner, såsom Han ock dertill skapat oss och af idel nåd gifwit
oss det ewiga lifwet.

O, själ dig besinna, säg, är det ej nog,
Att Jesus på sig nu har tagit
Din synd? Att för dig uppå korset Han dog,
Att Han din förbannelse dragit?

Säg, är det ej nog och tillräckligt, att här
Du funnit för domen förskoning,
Att frälst och förlossad och frigjord du är
Och salig i Jesu försoning?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0590.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free