Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 20 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 20 Oktober.
Den tid wi ännu woro döda i synderna. Eph. 2: 5.
Märk här det ord, som apostelen brukar om det naturliga
tillståndet — det korta men mycket sägande ordet: döda — döda i synderna.
Det är det djupa olycksdigra ordet om hela syndafallets påföljd: "På
hwad dag du deraf äter, skall du döden dö." Lifwet af Gud är borta,
menniskan är andligen ett lik. Så har Herren Christus sjelf talat: "Låt
de döda begrafwa sina döda." Många mena, att det är ett hårdt tal,
som icke har en så full betydelse, som ordet död wanligen eger; men
utom det att ingen borde misstänka, att Herren Christus brukat ett
öfwerdrifwet uttryck — och wi se, att Han i nyssnämnda ord
sammanställt den lekamligen och den andligen döde såsom twenne slags lik —
skola wi blott se på sjelfva saken och med förwåning warseblifwa
hwilken betydelse som ligger i det ordet: döda. Den lekamligen döda
igenkännes deraf, att han icke blott ingenting förnimmer, intet ser, hör,
känner, utan ock att han icke ens har den ringaste andedrägt — och
detta allt oaktadt han eger sjelfwa organerna, ögon, öron, mun, lungor
likasom de lefwande. Är det icke alldeles så med den andligen döda?
Han kan hafwa alla yttre sinnen friska och lifliga, kan hafwa ett ljust
förstånd, ett känsligt hjerta, mycken kunskap, ädla grundsatser, wackra
ord och gerningar; men lifwet i Christus — det är endast detta, som
fattas honom, blott föreningen med Gud, blott sinnet för Gud, för
hans wilja, hans ord, hans nåd. Han ser, hör, tänker och känner på
det lifligaste allt, hwad som är jordiskt och sinnligt, men förnimmer
intet af det, som tillhör Guds Ande. Wi skola se några bewis härpå.
Han läser, hör, förstår och tror på ett wisst sätt Guds ord, men kan
ock läsa och höra Guds bestämdaste domar öfwer sitt eget wäsende och
likwäl förblifwa alldeles lugn derwid. Han läser och hör om Guds rike,
om Guds nåd och wänskap, om den saliga föreningen med Gud, men
det wäcker hos honom icke ens den ringaste längtan derefter — liksom
hos ett lik det icke ens finns andedrägt. Hans hjerta är uppfyldt blott med
afgudar, med jordiska och fåfängliga ting, och: hwad skola wi äta, dricka,
kläda oss med? Hwad skola wi få se, höra, njuta? Men Gud — Gud
— hwad? Hwad will Gud? Derom bryr han sig intet. Ja märk, han
har en wiss tro på Guds ords sanning, så att han kanske aldrig derpå
twiflat, han har ett wisst inre wittne derom; och då ser och hör han
i samma Guds ord den bestämdaste fördömelsedom öfwer hwar och en,
som icke är född af Gud, född på nytt — och nu wet han icke af
någon födelse hos sig; men, han fruktar icke det ringaste! Och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
