- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
590

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 21 Oktober

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Är det icke en besynnerlig regering? Och hwaraf kommer detta, att
icke barnen blifwa skyldiga? Det kommer blott deraf, att man aldrig
håller räkning med dem. "Det är ju barnen", säger man; "hwem håller
wäl räkning med barnen, så länge de lefwa i fadrens bröd, eller lefwa
på barnafot?" Se der Guds rikes hemlighet! Med barnen föres aldrig
räkning. Wår skuld eller skuldfrihet beror blott deraf, om wi äro tjenare
eller barn, "tjensteqwinnans söner", eller "den frias". Se i din egen
familj den sanna bilden af nådriket, den bild, som Skriften så ofta
anwände. Just såsom med dina barn, så är det med dem, som äro i
Christus och "lefwa på barnafot" hos Gud: de hafwa ingen räkning;
de äro det folk, som Gud ingen synd tillräknar, de lefwa af nåd för
deras förstfödde broders förtjenst; derföre äro de uti en beständig
barnaskapsnåd. O, är det sannt, är det möjligt, att det också finnes ett
sådant nådrike på jorden? Ja, sannt är det? Skriften kan icke warda
om intet, fastän wåra ostadiga och med lagsinne genomdränkta hjertan
icke kunna behålla denna saliga tröst. Men så sannt Skriften icke ljuger,
är detta förhållandet med alla trogna, att Gud ingen synd tillräknar
dem till fördömelse, att de äro Guds älskliga barn, uti samma nåd hos
Gud i den sämre som i den bättre stunden, då de fröjdas öfwer erhållen
kraft att göra något godt, och då de ängslas för sina synder och
dårskaper, så att de "ryta för sitt hjertas oro skull"; i samma nåd, då de
smaka och se, huru ljuflig Herren är, och då de under långwarig torka
bespisas med malört och galla. Ty är det icke så, utan wi äro för
Gud täcka blott de stunder, då wi få nåd att wara mera fromma och
heliga, då är ju rättfärdigheten af wåra gerningar, och Christus fåfängt
död; då äro wi i ett gerningsrike, som är wäldigt öfwer nåden, och
icke i ett nådrike, som är wäldigt öfwer gerningarna. Det nekas icke,
att detta är den grufligaste galenskap för wårt förnuft, emedan allt
hwad i oss är, känsla, förnuft, samwete, är så uppfyldt af lagsinnet,
att wi oupphörligen neddragas i dess föreställningar. Men skola wi ock
på allwar tro så, som wi efter naturen tycka och känna? Det wore
ju att affalla från tron. Nej nådriket, der ingen synd tillräknas, är
summan af all Christi förtjenst och af allt Skriftens wittnesbörd derom.
Gud ware ewinnerligen prisad för sin outsägliga gåfwa!

Ja, dig, o Gud, ske lof och pris,
Att wi som barn på barnawis
Få tro ditt ord för intet;
Att syndare få komma fram
Och se sig sälla i Guds Lam,
Och detta allt för intet.

För all den synd, som i oss bor,
Wi hafwa städs en nåd så stor,
Att den all synd betäcker,
Och om wi lida nederlag,
Så räcker ändock nådens dag
Hos Gud — och det för intet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0596.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free