Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 22 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om denne allsmäktige Guden säger oss, att Han då will bjuda wåra
döda kroppar uppstå, då finna wi det orimligt och omöjligt. Förtjena
icke wi det tilltalet: "Du dåre?" Tänk ännu en gång: då wi kunna se,
att de obetydliga frökornen af råg, hwete och dylikt uppstå, och dock
wilja tänka, att de stora, dyra, så underbart skapade och så dyrt
påkostade frökornen, wåra kroppar, som äro så högt ärade, att Guds egen
Son antog en menniskokropp — de skola icke hafwa den äran som hwete
och råg, att de skola uppstå! Och hwarföre? Endast derföre att wårt
arma förnuft icke begriper, huru det är möjligt, att den Allsmäktige
derwid kan göra, hwad Han sagt. Förtjena icke wi att kallas dårar?
Men den egentliga och stora dårskapen består deruti, att wi icke
stanna och besinna, att här är fråga om ett nytt, stort skapelsewerk af
den allsmäktige Guden, såsom apostelen här anmärker: "Gud gifwer det
en kropp, såsom Han will" — Gud, icke du, o menniska, icke frökornet
sjelft, utan Gud, Skaparen, som en gång skapat hela jorden och alla
werldskropparna af intet — du dåre! det är om Honom, som här talas.
"Gud gifwer det en kropp, såsom Han will". Det är blott på hans
fria behag, det beror. Hwad är lättare för den allsmäktige Skaparen,
än att göra hwad Han will? Men se här, huru wi helt oförmärkt
blifwa dårar, när wi blott förakta Gud, hans makt och hans ord! Wi
hinna då icke märka det, förrän wi uti andliga ting äro så blinda, att
de första begreppen om Gud, hwilka sjelfwa hedningen eger blott genom
skapelsens åskådande, äro oss fråntagna, så att wi undra, om det och det
är möjligt, då wi likwäl tala om den allsmäktige Guden. Si, wi skola
akta oss för förblindelsens straffdom. Gud är stor och helig. Den som
icke will ödmjukt böja sig under hans sanning och makt, den förblindar
Han. "Gud gör de wisas wisdom till galenskap." "Då de höllo sig
för wisa, äro de wordna dårar", werkliga dårar, som nu kunna förneka,
det wi eljest se med ögonen, nemligen att Gud kan med lätthet göra
allt, hwad Han will.
Det höstliga kornet, som jordas,
Ej wintriga månar föröda;
Wid wårsolens blick det fullbordas
Till sommarens gyllene gröda.
Så, wärmd af det ewiga ljuset
Och wårdad för sällare tider,
Den trognes lekamen ur gruset
Skall uppstå förskönad omsider.
Så hägna med nattliga friden
De döda, o jord, i din gömma,
När natten en gång är förliden,
Skall Gud det betrodda ej glömma
När jordenes grundwalar bäfwa
Och tidernas lopp är fullbordadt,
Skall Skaparen sjelf af dig kräfwa,
Hwad här blef i skröplighet jordadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
