Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 29 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hwarföre kunde icke Herren göra så med allt sitt folk och endast i ett
ögonblick förwandla dem, så att de icke behöfde dö? Derpå må endast
swaras: Gud är wisare än menniskor. Huru många djupa, helsosamma
lärdomar och intryck wore wi icke beröfwade, om döden ej mer stode oss
för ögonen. De trogna behöfwa ju all hjelp emot synden. Med
dödens wisshet stäfjas dock ofta det köttsliga och werldsliga sinnet; dermed
wisas oss både Guds godhet och stränghet — Guds stränghet och hat
till synden, då Han, lifwets och salighetens Gud, låtit för syndens
skull döden komma i werlden; och hans godhet, hans innerliga
barmhertighet, då Han gifwit sin Son i wår död för att afbryta dennas udd
och förwandla honom till en god sömn. Så länge synden är i werlden,
är döden för de trogna en wälgerning. De behöfwa ännu bedja: "Herre,
lär oss betänka, att wi måste dö, på det wi måga warda förståndiga."
Ändtligen skola de trogna dö också derföre, att de skola i allt
efterfölja sitt Hufwud. När Han blef död, skulle wi, hans lemmar, wara
från denna ordning undantagna? När Han gått denna wäg till
herrlighet, skulle hans lemmar gå en annan wäg dertill? Det är en stor
tröst, att när wi dö, följa wi wår Herre och Frälsare, som gått före
oss den wägen. Och när naturen likwäl alltid har sin art, att rysa för
döden, såsom äfwen många heliga erfarit, så är det mycket nödigt och
nyttigt, att trogna själar wäl besinna detta och först och sist minnas,
att de äro i Guds hand, i den trogne Fadrens och Frälsarens armar;
att icke ett hår skall falla af deras hufwud hans wilja förutan; att
fastän döden har en förskräckande gestalt, det likwäl är deras hulde och
kände Frälsare, som i döden kommer till dem. Det går oss i döden,
såsom det gick lärjungarna, när de woro i skeppet, och Jesus kom till dem
på wattnet; de förskräcktes och sade: "Det är ett spökelse;" men Han
sade: "Det är jag; waren icke förfärade." Och Han, som allt härtills
skött oss med så stor huldhet, skall icke i döden lemna sina kära eller låta
något hända oss, som icke hans kärlek föreskrifwit. Han skall genom
döden endast gifwa oss det, som wi så länge suckat efter, nemligen
förlossning ifrån allt ondt, en fullkomlig helighet och trygghet, wi skola
aldrig mer synda emot Honom, aldrig mer beswäras af något dunkel i
tron, aldrig mer anfäktas af djefwulen, aldrig mer sakna wår Frälsare,
utan nu se Honom, såsom Han är, i Guds paradis. Då wi alltid
warit främmande på jorden, fattiga, skrämda och otrygga, skola wi nu
införas i wårt himmelska arfrike, i den ewiga roligheten.
Jag längtar, min Jesus, att, iklädd den skrud,
Som du åt mig wunnit, få stå inför Gud;
Att uppstå förklarad ur grafwen en gång
Och sjunga din nya, din ewiga sång.
O, wore jag der, deruppe, der Jesus, min Frälsare, är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
