Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 1 November
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 1 November,
Fader, är så din wilje, tag denna drycken ifrån mig; dock likwäl
ske icke min wilje utan din. Luc. 22: 42.
O, när någon gång ögonen öppnas, att jag får se — får se Guds
stora hufwudangelägenhet, Guds allraömmaste hjertesak, hans
angelägenhet om själars frälsning, så att Han för den blir en menniska, för
den blir ett offerlam, swettas blod, låter sig gisslas, korsfästas och dödas
— hwilken outsäglig, wäldig tröst att då bedja: "Ske icke min wilje
utan din". Det är framför allt nödigt, att wi weta och sannfärdeligen
tro, ja, i wårt hjertas innersta grund äro derom försäkrade, att Gud
will — och will i ewighet aldrig något annat, än att wi skola blifwa
saliga. I dag och i morgon och alla dagar skall Han intet annat wilja.
För denna sin allwarligaste hjertewilja, din själs frälsning, kan Han
låta mycket bittert lidande drabba dig. Blott för din själs ewiga
wälfärd låter Han din utwärtes menniska förgås, låter Han mycken timlig
bedröfwelse drabba dig, ja, stundom de allrabittraste erfarenheter, såsom
förlust af dina käraste föremål på jorden, föremål som woro
sammanwäxta med ditt hjerta, woro dig kärare än ditt lif; här bortrycker döden
en kär hjertewän, kanske din dyra make, eller ditt käraste barn; här
förlorar en annan i hast all sin egendom; här beröfwa dig onda menniskor
något ändå dyrare, ditt goda namn, der får en annan en obotlig
sjukdom o. s. w. Hwilka oändligt bittra erfarenheter har icke jämmerdalen
för dess wandringsmän! Då kan ett hjerta alldeles förgås, om det
blott ser på det, som är för ögonen. Men kan du med Assaph "gå in
uti Guds helgedom" och få syn på detta lifwets sanna betydelse, pä
ewighetens allwar och på den trofaste Gudens hulda mening, då Han
tillsändt dig detta, nemligen att Han tänker på din själ; då skall du
med tillbedjan "stilla ditt hjerta för Gud" och hålla din bittraste
erfarenhet för den allrahögsta nåd. Eller wet du, huru mycket lidande som
kan behöfwas, för att din själ skall frälsas? Wi fråga åter: Wet du,
huru mycket lidande som kan behöfwas för din själs frälsning? Stanna
här! — Om nu din trofaste Gud har någon sådan huld tanke på dig,
att Han ärnar göra dig ewigt salig i himmelen, skulle du då wara
missnöjd, att Han brukar så bittra medel? Och kanske du sjelf, wid känslan
af din ömkliga tröghet och swaghet i helgelse och köttets dödande, har
ofta ur djupet ropat: "Gud, jag kan icke waka och strida och döda mitt
kött, såsom jag bör; gör det du. O Herre, döda du mitt kött, befordra
du sjelf min helgelse!" Och nu har Herren bewisat dig den nåden och
hört din bön; nu har Han börjat döda ditt kött och har icke funnit bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
