Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 22 November
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
wi alla måst förtwifla för denna text. Läs då följande vers. Der
förklarar Herren, hwad som war ljumhetens tecken och bewis. Det lyder
så: "Ty du säger: jag är rik och har nog och behöfwer intet; och wet
icke, att du är eländig och jämmerlig och fattig och blind och naken."
Si, här är tecknet på de ljumma, som Herren will utspy utur sin mun!
Herren säger ju här uttryckligt, hwaraf den ljumme igenkännes. "Du
är ljum; ty du säger: jag är rik, har nog" m. m. Ordet "ty" brukas
alltid, när en bewisning följer. Således, att du är ljum, will Herren
säga, det uppenbaras derigenom, att du säger: "Jag är rik", d. ä. att
du är så nöjd med dig. Wore du warm, kunde du icke wara nöjd med
dig sjelf. Ordet: "du säger", bör icke förstås blott om munnens sägande;
ty mången ljum är wäl så fin och klok, att han icke så groft uttalar
det inför menniskor, utan det bör förstås om hjertats eller det inre tyckets
sägande; såsom ock Skriften brukar ordet: du "säger i ditt hjerta". Det
betyder således att i sitt tysta inre wara nöjd med sig sjelf, eller icke
känna sig eländig och jämmerlig m. m. Detta är ett alldeles märkwärdigt
och dyrbart tecken i afseende på den rätta bättringen i hjertat —
ett tecken, som går mycket djupare och finare än alla andra tecken och
uppenbarar ofta, hwad man på intet annat sätt kan få fram i dagen.
Det må nemligen med allt annat wara huru som helst, det är dock
säkert, att den christen, som är nöjd med sig sjelf, som icke understundom
plägar bekymras, ja, förskräckas och ängslas öfwer sig sjelf, utan har
alltid lugn i det afseendet, den själen är bestämdt stadd i den laodiceiska
lärarens ljumhet. Wi tala icke derom, att en christen kan för wissa
tillfällen, antingen under mycken andlig förnöjelse eller under en tillfällig
slummeraktighet, wara mer nöjd med sig; han får åter snart lika
stor sorg öfwer sig och är dock wanligen äfwen midt under största tröst
och glädje i Christus ändå missnöjd öfwer sig sjelf; detta missnöje med
sig sjelf är således ändå det wanliga i en christens lif. Så kan ock
den ljumme af en tillfällig gröfre förseelse, helst om denna fallit
menniskor i ögonen, blifwa för tillfället ledsen öfwer sig, eller öfwer den
gerningen, men är dock i allmänhet nöjd med sig sjelf, stolt och obruten.
Här är således att gifwa akt på, hwad som är en menniskas allmänna
eller wanliga tycke om sig. Detta är det tecken, som Herren Christus
här framställer.
Hur är det? Kanske wandrar du ännu
Med hjertat wändt från Herren, så att du
Blott fången går i werldens falska hopp
Och ännu aldrig riktigt waknat opp.
Kom då till Jesus, ty Han wet så wäl,
Hwad synd och falskhet bor i meniskans själ,
Derför ock rätt dig hjelpa kan blott Han
Och will det hellre, än du tänka kan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
