Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 29 November
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 29 November.
Nåd och frid föröke sig i eder genom Guds och wår Herres Jesu
Christi kunskap. 2 Petr. 1: 2.
Wakten eder, I lefwande christna, för att afsomna, försoffas,
afstanna, bortdö! Wäxen till, söken alltid mer — mer tro och Christi
kunskap, mer kärlek, mer himmelskt sinne, mer ödmjukhet och gudsfruktan!
Om någon sade: Jag har tillräckligt af tro, tillräckligt af kärlek till
både Gud och menniskor, tillräcklig frid och fröjd i den Helige Ande,
tillräckligt af ödmjukhet och gudsfruktan m. m. så skulle wi rysa för ett
sådant själstillstånd, en sådan mörkrets makt öfwer sinnet, en sådan
säkerhet och förtjusning. Men när en christen, som wäl icke med
munnen talar så, dock alls icke söker någon förökelse i dessa stycken, är
fara wärdt, att han då med hela sin själ säger just detsamma: Jag har
tillräckligt af tro, kärlek, gudsfruktan! Ja, det är sannerligen icke rätt
wäl, när en christen alls icke bekymras om denna sak. Frågan om
tillwäxten i nåden är derföre bland de ämnen, som pröfwar och
uppenbarar wårt tillstånd, förrän wi mena det. Somliga känna en pil i
hjertat wid detta ämne. Ack, hwar är min förökelse i nåden! sucka de.
Twärtom går jag tillbaka. Somliga åter läsa ordet om tillwäxten med
helt lugn blick, blott forskande, studerande. De lemna åt andra att
taga det till hjertat. Och här sannas Luthers ord: "De, som borde
frukta sig, frukta icke; men de som icke borde frukta sig, de frukta".
Det finnes en förtjusning, en mörkrets makt, som gör själen lugn, stark,
modig, rådig, hård, förstockad, så att hon förnimmer intet, fruktar intet,
tar åt sig intet, blott tänker, förstår, talar. Skulle icke den
förtjusningen wara börjad hos dig, som är en christen och hör Herren Christus
sjelf utropa: "Den som är from, han warde ännu frommare; och den
som är helig, han warde ännu heligare;" men "den som är ond, ware
ännu ond", och du bekymras icke derom — du wet med dig, att du
under dagarnas lopp icke bekymras om någon tillwäxt och att icke heller
Christi egna allwarsamma förmaningar gå dig till hjertat — skulle icke
i ditt hjerta då wara någon förtjusning? Hwarföre icke? Hwarföre
är just du fritagen från all tjusning af mörkrets ande? Har djefwulen
icke mer någon ond mening med dig? Är han nu worden god, eller
är han död? Tänk, när Christi egna ord af så betänkligt innehåll icke
mer röra dig! Rätta christna, som icke alldeles somnat, hafwa ofta
allrastörsta bekymmer just deröfwer, att de icke finna någon tillwäxt hos
sig. Dessa hafwa derföre ännu en Herrens fruktans Ande i sina hjertan
och stå ännu under hans regering, hwarigenom allt hjelpes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
