Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 2 December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Skapa - skapa i mig, Gud, ett rent hjerta och gif mig - gif mig en
ny wiss anda." Då nu Gud sjelf har sagt, att icke wi, utan Han åt
den, som kan både känna wårt hjerta och bota, hwad der felar, och nu
här lär oss bedja Honom derom, då böra wi wisst i den nämnda
dunkelheten med all tröst wända oss till Honom. Och så sannt som Han
är en trofast Gud och icke will gäcka den själ, som sjelf fruktar och
dömer sig och som will gifwa akt på allt hans ord, äfwen det för Adam
mest dödande, så wisst skola wi tro och weta, att Han ock skall göra,
hwad wi bedit: Han skall sjelf taga på sig hela omsorgen om wår
frälsning och afhjelpa allt, hwad som är ondt och farligt, äfwen det wi sjelfwa
icke förstå. Han har sjelf lärt oss att bedja: Fräls oss ifrån ondo.
Men ännu mer wanligt är, att wi under frestelsetiderna wäl känna,
hwari det onda består, men kunna likwäl icke göra oss lösa derifrån.
Jag ser, att det och det är synd, ja, att det är djefwulen, som arbetar
på att föra mig deri, och kan likwäl icke befria mig derifrån; det har
så "gripit mig fången uti syndens lag, som är i mina lemmar", det
håller mig så fast, att änskönt jag wet, att det är synd, t. ex. wrede,
hat, orena lustar, begär till nästans egendom o. s. w., och jag ser det
farliga deri, jag mår illa deröfwer, kan jag likwäl icke upphöra att med
hjertat och tankarna umgås dermed; ja, det kan omsider så utpina mig,
att jag är färdig att helt förtwifla, jag känner mig alldeles förlorad,
om icke Gud sjelf gör barmhertighet med mig och frälsar mig. Här
lär jag då, hwad det betyder: Fräls, fräls oss ifrån ondo. O, fall då
genast ned och bed — och betänk, att wi i sådana stunder äro under en
fiende, mot hwilken ingen makt finns i himmelen eller på jorden, mer än
en enda, nemligen den ende Allsmäktige, som derföre högtidligen
förklarat: "Jag, jag är Herren, och utom mig är ingen frälsare." "Rör dig
icke", säger Luther, "i mening att sjelf öfwerwinna synden; ty då skall
hon så röra sig emot dig, att du är för ewigt förlorad." Utan här gäller
att på allwar fly blott till den trofaste, allsmäktige Herren och bedja:
Fräls oss ifrån ondo. Och då skall det blifwa oss en wäldig tröst, om
wi kunna rätt besinna, hwad deri ligger, att Herren sjelf lärt oss så bedja
till Honom. Wi borde dock tro, att Herren icke will skämta med de
nödställda barnen, då Han lärde dem denna bön, utan att Han ock
werkligen ärnar frälsa oss. Han säger ock uttryckligt: Åkalla mig i nöden,
så will jag hjelpa dig, och du skall prisa mig.
När till dig i mörka tider,
Swåra prof och hårda strider,
Höjas wåra böneljud,
Öfwergif oss ej i nöden,
Stöd oss, led oss och i döden
Fräls oss, från allt ondt, o Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
